The overall objective of the project was to contribute to the development of remediation methods for PFAS-contaminated materials. The performance of different destruction methods such as sonolysis, fenton reagent addition, electrochemical oxidation and ultraviolet radiation was evaluated to optimize operational variables and potential for scalability. Combinations of destructive remediation methods as well as non-destructive techniques such as soil washing/wet sieving and adsorption were evaluated for remediation of PFAS contaminated soil and water from Umeå airport and a landfill site (DÅVA DAC). Electrochemical oxidation performed better than the other degradation methods studied with degradation rates of up to 99% regarding PFOA.

Based on the promising results for electrochemical oxidation, it was chosen for the demonstration trials with a scaled-up flow cell reactor. Soil washing was found to effectively remove PFAS, and a treatment train of soil washing followed by foam fractionation and electrochemical oxidation resulted in 99% removal of PFOS. Adsorption followed by electrochemical oxidation removed 84.5% of PFOS from the groundwater samples and 76% PFOS from a landfill leachate. The project indicates a potential for these scalable remediation methods for PFAS-contaminated materials but also points to the need for further work on process optimization and scalability. 

In Hjältevad, the former Televerket impregnated telephone poles with CCA salts (copper, chromium and arsenic) during the period 1949-1985. These activities led to the contamination of surface soil layers in the area as well as soil layers below the groundwater table. The groundwater in Hjältevad is anaerobic and arsenic is present in its mobile, reduced form, arsenite (As(III)). 

The present project investigated the possibility of immobilising As(III) using zero-valent iron (ZVI) sorbents, both at the nano- (nZVI) and micro-scale (mZVI), in both ‘pure’ form (nZVI or mZVI) and with a coating of iron sulfide (S-nZVI or S-mZVI). Batch and column experiments were performed under field relevant (anaerobic) conditions. The experiments showed that all sorbents had a good arsenic retention capacity (>90% reduction in solubility), but that the ‘pure’ sorbents (nZVI and mZVI) were slightly more effective than the sulfidated ones (S-nZVI and S-mZVI). The fixation of arsenic appears to be by binding to the corrosion products formed when ZVI reacts with water, i.e. various iron(III) (hydr)oxides. 

Pilot scale experiments with nZVI and mZVI showed that the major challenge in Hjältevad is to effectively disperse ZVI particles in the aquifer. Despite the addition of organic polymers, according to standard methodology, the radius of influence was shorter than expected, which probably explained why no effect on either key parameters (pH and redox potential) or arsenic concentration could be observed in groundwater wells installed in the two test plots.

Den här rapporten belyser de risker som finns med att borra i berg förorenat av klorerade lösningsmedel. För att på ett bra sätt kunna hantera riskerna behövs kunskap om föroreningen samtidigt som det krävs förståelse för borrarbetet.

Risken som klorerade lösningsmedel utgör vid bergborrning är framför allt kopplad till om föroreningen föreligger som ren produkt (egen fas, en sammanhängande vätska). Det är då den innebär en långsiktig risk för omgivningen. Även spridning av klorerade lösningsmedel i löst fas riskerar dock att försämra statusen hos ett grundvatten. Detta då spridningsplymer kan bli kilometerlånga. Utöver negativ miljöpåverkan och i värsta fall hälsorisker innebär en sådan spridning att förutsättningarna för att installera bergvärme kan påverkas för många fastighetsägare.

Materialförlust och sprickbildning i bergväggen vid borrning kan öppna upp spridningsvägar och koppla samman grundvattenmagasin. Rapporten visar vilka möjligheter och begränsningar det finns för att hantera detta. Upp till vissa föroreningshalter kan tätning och återfyllning av bergborrhål vara godtagbara försiktighetsåtgärder.

Vilka föroreningshalter som är möjliga att borra igenom är svårt att ange, men vi ger i rapporten förslag att utgå ifrån. Platsspecifik kunskap om föroreningssituationen, berget, dess transportförmåga och skyddsvärda objekt i omgivningen bidrar i det enskilda fallet till en säkrare bedömning.

Denna rapport redovisar ett uppdrag som utfördes av SWECO på uppdrag av SGI, med syfte att ta fram bättre underlag för utredning och riskbedömning av erosion och sedimenttransport i små avrinningsområden. Arbetet bestod av en fallstudie i Mörviksån där information om avrinning kopplades till en skyfallshändelse i juni 2003.

Syftet var att utvärdera hur beräkningar med hydrodynamisk modell överensstämmer med mätningar och observationer i fält. I arbetet har SWECO’s modell och modelleringsverktyg tillämpats. Slutsatser och rekommendationer i rapporten är författarnas och behöver inte överensstämma med beställarens.

Med utgångspunkt i det mycket stora antalet förorenande verksamheter (både historiska och pågående) som kan ge upphov till förorenade sedimentområden i Sverige behövs ett strukturerat tillvägagångssätt för att kunna hantera utmaningen med att inventera, och prioritera mellan, förorenade sedimentområden. Arbetet med förorenade sediment behöver följa en metodik för att identifiera, inventera och bedöma både punktkällor och sediment. Metodiken som presenteras här har tagits fram med syftet att vara ett verktyg i inventeringsarbetet av förorenade sediment.

För ett framgångsrikt och effektivt identifierings- och inventeringsarbete är samverkan mellan olika arbetsområden centralt. Det handlar bland annat om tillsyn av pågående miljöfarliga verksamheter, vattenförvaltningens arbete och arbetet med att undersöka och vid behov åtgärda förorenade områden. För förorenade sediment behövs en samlad bild av vilka föroreningskällor som tillför föroreningar till sedimenten och hur fördelningen sker på en hanterbar nivå, varför VARO (vattenförekomstavrinningsområde) har valts som en avgränsning/utgångspunkt. SGI rekommenderar denna arbetsmodell. Metodiken genomförs i en iterativ arbetsprocess där kunskapen om ett objekt succesivt byggs på och riskklassningen revideras utifrån nytillkommen kunskap.

Underlagen som är framtagna som stöd till metodiken utgörs av både branschlistor och GIS-kartor. För pågående miljöfarlig verksamhet finns ett branschutsläppsverktyg och den befintliga branschlistan för förorenade områden (Naturvårdsverket 2023a) har uppdaterats med avseende på sediment. Underlaget till branschlistan har tagits fram i samarbete mellan statliga myndigheter och baseras på befintlig kunskap. Underlagen är levande dokument som kommer att uppdateras. Som ett ytterligare underlag till den inledande prioriteringen har belastningskartor tagits fram för samtliga VARO i Sverige, vilka visar var belastningen av förorenande ämnen är störst baserat på historiska och pågående verksamheter.

Sedimentinventering fas 1 utgörs av att samla in relevant information om prioriterade punktkällor, utföra en uppdaterad utvärdering av respektive punktkällas potential att förorena sediment och prioritera punktkällor/VARO till inventering fas 2.

Sedimentinventering fas 2 syftar till att verifiera om en föroreningsskada föreligger och bedöma föroreningssituationen i sedimenten. I det verifierande fältarbetet ingår framtagning av fördjupade underlagsdata och fältprovtagning. I den samlade bedömningen utvärderas insamlade fältdata, den potentiella föroreningsskadan bekräftas eller förkastas och sedimentobjektet riskklassas enligt MIFO. För vidare utredning och riskbedömning prioriteras föroreningsobjekt som uppvisar tydligt förhöjd föroreningshalt i vatten eller sediment i jämförelse med uppströms halt, rådande bakgrundshalt eller referenslokal eller förekomst av föroreningar som bedöms ha mycket hög inneboende farlighet. Även höga föroreningshalter i ytnära sediment, indikationer på pågående spridning från sedimentet och där föroreningarna medför en potentiell risk för människors hälsa eller miljön (känslighet/skyddsvärde) är prioriteringsgrunder.

Denna rapport sammanställer aktuell kunskap om fysikalisk-kemiska egenskaper som fyra perfluorerade ämnen, PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS, har. Rapporten omfattar dels parametrar som beskriver hur ämnena sprids i mark, dels parametrar som tillämpas för att bedöma de hälso- och miljörisker som ämnena kan utgöra. I rapporten redovisas även kunskapsläget avseende bakgrundshalter av PFAS i mark, både ur ett svenskt och internationellt perspektiv.

En översiktligt beskrivning av kommersiellt tillgängliga analysmetoder för att kvantifiera PFAS i mark och grundvatten ges. Slutligen redovisas ett förslag till en metodik för hur analysdata som underskrider analysen rapporteringsgräns kan hanteras vid beräkning av summahalt av PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS.