Per- och polyfluorerade ämnen (PFAS) är ett samlingsnamn på en stor grupp syntetiskt framställda ämnen, som har använts under en lång tid tack vare sina smuts-, fett- och vattenavvisande egenskaper. Ett vanligt användningsområde har varit i brandskum, vilket innebär att många brandövningsplatser idag är förorenade av PFAS. Transporten av PFAS i grundvatten varierar beroende på vilken typ av PFAS som studeras. Dessa variationer kan till exempel resultera i att den maximala koncentrationen, som uppnås i en recipient nedströms föroreningskällan, kommer att skilja sig åt baserat på mindre skillnader i fördelningskoefficienterna för olika PFAS. I denna studie har SGI, på uppdrag av Naturvårdsverket, undersökt dessa effekter med hjälp av en fiktiv grundvattenmodell som är representativ för flera PFAS-förorenade områden.

Syftet med grundvattenmodellering i denna rapport är att visa effekterna av skillnader i fördelningskoefficienter mellan olika PFAS samt hur dessa kan påverka en hypotetisk grundvattenförekomst. Den redovisade modelleringen ska inte betraktas som platsspecifik. Modellparametrar har valts för att vara representativa för en medelstor grundvattenförekomst. Tre olika åtgärdsstrategier simulerades: 40 år, 60 år och 80 år efter det att föroreningen antas ha uppstått (där 40 år efter det att föroreningen antas ha uppstått motsvarar nutid).

Resultaten visar skillnader över tid mellan mindre mobila (exempelvis PFOS) och mer mobila (exempelvis PFHxS) PFAS. Vid en simulerad nutid hade mer mobila PFAS nått mer än 80 % av sin maximala koncentration vid uttagspunkten samtidigt som mindre mobila hade nått 24 %.

Simuleringarna visar att en fördröjning av en åtgärd med 20 år kan resultera i att det tar mer än 20 år innan koncentrationerna vid recipienten återgår till ursprungliga nivåer. Tidig information om förekomst av PFAS-föroreningar i olika recipienter kan vara ett värdefullt underlag för riskbedömningar.

Natten till den 23 september 2023 inträffade ett skred öster om Stenungsund, vid Stenungsundsmotet för väg E6. Statens geotekniska institut, SGI, har bistått Statens haverikommission och utfört en geoteknisk släntstabilitetsutredning som syftar till att klarlägga vad det var som utlöste skredet samt beskriva hur ett troligt skredförlopp kan ha sett ut.

Skredet omfattade ett område av ca 400 x 600 meter och innebar stora markförflyttningar både i horisontal- och vertikalled. De största markhöjningarna uppgick till ca 8 meter och som mest rörde sig objekt upp till ca 150 meter i horisontalled.

I området har flertalet geotekniska fält- och laboratorieundersökningar utförts. Under-sökningsresultaten visar att jordlagren i dalgången före skredet överst bestod av fyllning inom begränsade områden och därunder av ett fast ytlager av sand, silt och torrskorpe-lera. Under dessa jordlager fanns lera med varierande mäktighet som vilade på friktions-jord på berg. Leran i dalgången utgjordes till stora delar av kvicklera.

En analys över vad som kan ha utlöst skredet har genomförts. I analysen har olika påverkansfaktorer studerats, så som geotekniska och geologiska förhållanden, topografi, pågående erosion och mänsklig påverkan. Fem områden inom, och i anslutning, till skredområdet har studerats närmare: uppfyllnad inom Hammar 1:14, markarbeten vid södergående avfart för väg E6, erosion vid Norumsån, stabilitet för väg E6 mot Kärrbäcken samt stabilitet för trumma under väg E6. I fyra av dessa har beräkningar av släntstabilitet genomförts.

Utredningen visar att uppfyllnaden inom Hammar 1:14 var den direkta orsaken till att skredet inträffade. Den tillskottslast som uppfyllnaden innebar, överskred den underliggande lerans hållfasthet och därmed dess förmåga att hålla emot de pådrivande krafter som uppfyllnaden resulterade i. Den låga stabiliteten som orsakades av uppfyllnaden, har sannolikt försämrats ytterligare på grund av nederbörd. Delar av fyllnadsmassorna bestod av sand och silt, vilket kan ha lett till att tyngden av uppfyllnaden ökade ytterligare till följd av ökat vatteninnehåll. Nederbördssituationen dagarna innan, och vid tillfället för skredet, kan därmed bidragit till att skredet inträffade vid just den tidpunkten.

Det initiala skredet bedöms ha påverkat marken upp till ca 240 meter i nordvästlig rikt-ning från uppfyllnadens släntkrön, fram till väg E6. Därefter utvecklade sig skredet vidare mot nord-nordväst likt en solfjäder fram till Norumsåns ravin.

Skredets omfattning och utbredning, i såväl plan som djup, förklaras av att jordlagren i stora delar av området utgjordes av kvicklera.

Under våren 1957 fick SGI i uppdrag av regeringen att utreda möjligheten att bygga en ny flygplats i Skå-Edeby, på Färingsö i Mälaren knappt 20 km väster om centrala Stockholm. I syfte att utreda markens sättningskänslighet och förändringar av jordlagrens egenskaper på grund av belastningar, byggdes fyra cirkelformade provfyllningar med en höjd av 1,5 meter och diametrar mellan 35 och 70 meter. Då marken bestod av en upp till 15 meter djup och lös lera utfördes förstärkning med vertikaldränering under tre av dessa provytor.

Planer på en flygplats övergavs men undersökningarna fortsatte och kom att bli en detaljerad studie av konsolidering av lös lera med och utan vertikaldränering samt ett provfält för utveckling av flera fältundersökningsmetoder och analyser av leras egenskaper. Sättningsmätningar har utförts i olika detaljeringsgrad fram till 2023 och förändringar av lerans egenskaper under några av fyllningarna har bestämts vid ett flertal tillfällen.

SGI har haft området som provfält fram till 2023 (66 år) då det i samråd med markägaren beslutades att marken skulle återgå till jordbruksmark. I syfte att utföra avslutande mätningar och beräkningar av sättningar, mätningar av portryck samt undersökningar av jordlagrens egenskapsförändringar, initierades forskningsprojektet som redovisas i denna rapport. Arbetet med projektet har lett till ett stort antal värdefulla kunskaper och även flera nya rekommendationer avseende bestämning och tolkning av svenska lerors egenskaper.

Forskningsprojektet har bland annat gett förslag på en justerad svensk empiri för odränerad skjuvhållfasthet, sammanställt och analyserat hur olika egenskaper i leran förändras med tiden då den belastats samt hur beräkning av förväntade förändringar av egenskaper kan utföras. Utöver detta har resultat från sättnings- och portrycksmätningar, som utförts vid provfältet under drygt 60 år, dokumenterats. I rapporten presenteras ett antal rekommendationer vad gäller bestämning och tolkning av svenska lerors egenskaper.

Samhället har ett stort behov av planeringsunderlag för klimatrelaterade geotekniska säkerhetsrisker. SGI har sedan 2009 genomfört skredriskkarteringar längs prioriterade vattendrag i Sverige för att bidra med sådana planeringsunderlag. 

Metodik för heltäckande skredriskkartering inom lerområden togs fram och vidareutvecklades först för Göta älv (SGI 2012), som sedan förenklades och testades både för Norsälven (SGI 2015) och Säveån (SGI 2017). Metodiken som beskrivs i SGI Vägledning 6 (SGI 2023) tillämpas för pågående (2025) kartering längs Viskan. En metodik för andra geologiska förhållanden med mer siltiga och sandiga jordlager är utvecklad och testad för Ångermanälven (SGI 2018). 

Nuvarande metodiker för skredriskkartering är resurskrävande och tar relativt lång tid att genomföra, även om resultaten kommer till god nytta i samhällsplaneringen och klimatanpassningsarbetet för de kommuner som berörs av de skredriskkarterade områdena. Resultaten och arbetssätten kan också användas i andra geotekniska sammanhang och har bidragit till en utveckling av de geotekniska kunskaperna. 

I denna rapport redovisas ett arbete med att undersöka möjligheter att ta fram alternativa och än mer förenklade metodiker som i en högre takt kan producera de skredriskkartor som samhället har behov av i klimatanpassningsarbetet såväl i planerings- som i byggskeden. 

Denna rapport behandlar säkerhetsrisker vid tillfälliga uppställningar av tunga anläggningsmaskiner såsom bandgrävare, bandlastare, vältar och liknande. Utgångspunkten är två inträffade olyckor där uppställda maskiner välte och där bristfällig riskvärdering och kommunikation identifierades som bakomliggande orsaker. I rapporten utvecklas en strukturerad metod för riskvärdering med fokus på maskinens stabilitet, underlagets bärighet och lutning, samt påverkan från väder och vind. Resultatet är en praktisk checklista och arbetsgång som kan användas av entreprenörer, arbetsledare och maskinägare för att säkra uppställningar i fältmiljö. Syftet är att minska risken för framtida olyckor genom ökad medvetenhet, bättre kommunikation och tydligare kravställning vid uppställning av tunga maskiner.

Schakta säkert 2015 är en vägledning framtagen av Statens geotekniska institut (SGI) i syfte att öka säkerheten vid gräv- och schaktarbeten i jord. Dokumentet belyser de vanligaste orsakerna till ras och olyckor i samband med schaktningsarbeten och förklarar hur dessa risker kan hanteras genom geoteknisk förståelse, rätt arbetsmetoder och lämpliga skyddsåtgärder.

Boken vänder sig till yrkesgrupper inom bygg- och anläggningssektorn, såsom entreprenörer, projektörer, arbetsledare och tillsynsmyndigheter och kombinerar praktiska exempel med rekommendationer som bygger på SGI:s erfarenheter och gällande föreskrifter. Syftet är att bidra till en säkrare arbetsmiljö och minska antalet olyckor vid arbete att schakta.