Åtskilliga områden i Sverige bedöms vara förorenade med klorerade lösningsmedel som är toxiska för människa och miljö. I begreppet klorerade lösningsmedel ingår bland annat klorerade etener, till exempel perkloreten och trikloreten. Dessa är starkt förknippade med förorening från kemtvättar samt mekaniska industrier. Föroreningarna går att bryta ned med mikrobiella metoder men för att resultatet ska bli lyckat krävs goda mikrobiella och kemiska kunskaper. Vid många svenska saneringar av akvifärer som förorenats av kemtvättar har man använt sig av biostimulering, som är en typ av förstärkt mikrobiell självrening. Biostimulering innebär att man genom tillsats in situ av kolkälla stimulerar den naturliga nedbrytningen. En kompletterande teknik är bioaugmentation varvid man tillsätter speciellt utvalda mikroorganismer. Bioaugmentation är en etablerad teknik i till exempel USA, men har hittills bara använts vid enstaka förorenade objekt i Sverige. Denna publikation förklarar varför det ibland krävs en kombination av biostimulering och bioaugmentation för att saneringen ska bli lyckad. I publikationen beskrivs hur man undersöker om det finns behov av att kombinera metoderna samt hur de båda åtgärdsmetoderna kan utföras i full skala. Publikationen baseras på omfattande studier av främst utländsk litteratur, listade i en separat Bilaga. Textinnehållet i publikationen exemplifieras delvis med diagram vars underliggande data är hämtade från erfarenheter erhållna i ett projekt utfört i pilotskala, i en kloretenförorenad akvifär vid Alingsås tvätteri.