Syftet med denna studie var att undersöka om förädlat biokol har bättre förmåga att binda miljögifter jämfört med obehandlat biokol.

Tre förädlade biokol, som genomgått mekanisk efterbehandling med inblandning av annat material (i 1:1 förhållande) har ingått i studien:

1) biokol (av träflis) med inblandning av en naturlig lera

2) biokol (av träflis) med inblandning av en järnoxidprodukt

3) biokol (av kornskal) med inblandning av gräset miscanthus

En tillsats på 3% (viktsprocent) av varje biokol blandades till en metallförorenad jord (förorenad med koppar, bly, nickel och zink) och till en jord förorenad med polycykliska aromatiska kolväten (PAH).

Fastläggningsförmågan hos de förädlade biokolen och de oförädlade undersöktes med pH-beroende laktest för metaller och med laktest med passiv provtagning för PAH genom att blanda de obehandlade biokolen och de förädlade varianterna med förorenad jord och vatten i en slurry. Laktestresultaten för metaller kompletterades vid utvärderingen med en geokemisk modellering av den obehandlade jorden.

Fastläggning av metaller till obehandlat biokol gjort av träflis, samt de två förädlade varianterna med lera och järnoxid undersöktes också genom att blanda biokolen med rena lösningar av Cu, Pb, och Zn. Samtliga biokol karakteriseras också med avseende på yta, pH, textur, innehåll av föroreningar, organiskt och oorganiskt material.