Kemiska biotillgänglighetsmetoder kan vara användbara då en riskbedömning (förenklad eller fördjupad) visar att markmiljön är det styrande skyddsobjektet för en åtgärd. I ett första steg i den efterföljande riskbedömningsprocessen kan det vara lämpligt att bedöma föroreningarnas biologiska tillgänglighet (biotillgänglighet) på den aktuella lokalen. I denna rapport beskrivs två kompletta ramverk för ekologisk riskbedömning där analys av föroreningens biotillgänglighet med hjälp av kemiska metoder ingår: ett för 16 polycykliska aromatiska kolväten (16-PAH) och ett för metallerna kadmium (Cd), kobolt (Co), koppar (Cu), bly (Pb), molybden (Mo), nickel (Ni) och zink (Zn).  

Med ekologisk riskbedömning avses i denna rapport en bedömning av negativa effekter som kan uppstå på markekosystemet till följd av förorening i jorden. Rapporten behandlar inte human, oral biotillgänglighet av föroreningar i samband med human exponeringsanalys. Rapporten tar inte heller upp problematiken med sekundärförgiftning, det vill säga skydd av djur högre upp i näringskedjan (fåglar, däggdjur) som exponeras via intag av jord och föda från det förorenade området.  

I rapporten ges rekommendationer om var i den stegvisa riskbedömningsprocessen som metoderna är lämpliga att använda. I ett första steg jämförs totalhalter av föroreningarna i jorden (mg/kg TS) med de svenska generella riktvärdena för skydd av markmiljön; EKM eller EMKM.  Om dessa överskrids kan en utvärdering av ekologisk risk med hjälp av kemiska biotillgänglighetsmetoder vara ett lämpligt andra steg. Indikerar även denna en risk för markekosystemet bör en komplett ekologisk riskbedömning utföras, vilken även inkluderar biologiska tester. Visar utfallet av den ekologiska riskbedömningen att den befintliga föroreningssituationen inte bedöms utgöra någon risk för markmiljön skall en ny bedömning av risker för andra skyddsobjekt göras.