Skredriskkarteringen längs Ångermanälven har resulterat i en samlad översiktlig bild av risken för skred i dagens och framtidens klimat, för bebyggd och obebyggd mark, och för områden med samhällsviktig trafikinfrastruktur.  Hög skredrisknivå förekommer i liten omfattning längs Ångermanälven, inom cirka 1,5% av markytan inom utredningsområdet. Dessa områden utgörs bland annat av grupperingar av bebyggelse vid Storåkerdalen, Berg och Skärvsta väster om Sollefteå tätort, Nipgränd och Bruket i östra delen av tätorten, samt Mobacken, Mångrav och Grönvallen i öster.

Medelhög skredrisknivå finns inom cirka 20 % av markytan. Medelhög och hög skredrisk liksom påtaglig och tydlig sannolikhet för skred förekommer främst i de branta slänterna mot älven och i större raviner. Huvuddelen av området har låg risknivå, cirka 70 % av markytan. Resterande markområden består av fastmark eller områden där skredrisken inte kunnat bedömas, så kallade ”ej klassade områden”.

Stor känslighet för klimatpåverkan förekommer främst inom områden med medelhög och hög skredrisk. Inom områden med låg skredrisk är klimatpåverkan oftast låg.  

De framtagna skredriskkartorna ger en bild av var det finns känsliga områden att gå vidare med och utreda mer detaljerat genom att klarlägga de geotekniska förhållandena och vilka konsekvenser som kan uppstå vid ett skred. Kartorna ger också en indikation på vilka områden som långsiktigt kan komma att påverkas mest i ett förändrat klimat genom försämrade stabilitetsförhållanden.  

Det är viktigt att inte försämra stabiliteten i slänterna och därmed öka sannolikheten för skred. Det är bland annat viktigt att tänka på att avvattning/dränering inte ska mynna nära slänt, att upplag placeras längre från släntkrön, att utföra släntskötsel då vegetation i slänter ökar slänternas stabilitet, och att inte hyggesavverka ovan slänter. Karteringen längs Ångermanälven har lett fram till förbättrade metoder för geotekniska undersökningar och beräkning av stabiliteten i slänterna i den här typen av geologiska områden. Den har också gett en förbättrad förståelse för de processer som påverkar stabiliteten idag och i ett förändrat klimat.