Sverige har under lång tid byggt upp en miljöskuld i form av ett stort antal förorenade områden. Efterbehandling av förorenade områden är ett led i arbetet med att betala av denna miljöskuld och uppnå miljömålet giftfri miljö. Kostnaderna för efterbehandlings-åtgärder är höga och åtgärderna kan i sig medföra negativ påverkan på människa och miljö. Genom att väga samman positiva och negativa effekter kan olika åtgärdsalternativ jämföras, så att det sammantaget lämpligaste och mest hållbara alternativet kan identifieras. Denna process kallas enligt Naturvårdsverkets terminologi för riskvärdering.

Syftet med den här vägledningen är att ge stöd om hur riskvärderingar bör utföras, dokumenteras och granskas, med målet att främja mer enhetliga riskvärderingar och mer hållbara efterbehandlingsåtgärder. Vägledningen omfattar alla typer av objekt, både små och stora, oavsett hur åtgärderna finansieras eller vem som är ansvarig. Målgruppen är beställare, utförare och granskare av riskvärderingar.

Tre grundläggande principer för riskvärdering genomsyrar vägledningen: hållbarhet, enkelhet och tydlighet. Riskvärderingen ska utgå från hållbarhet, i enlighet med den svenska miljölagstiftningen, rättspraxis och de svenska miljömålen samt Agenda 2030. Med detta som grund föreslås en definition av hållbar efterbehandling. Principen om enkelhet innebär att det enklaste angreppssättet som gör det möjligt att fatta ett robust beslut bör väljas. Vidare ska riskvärderingen utföras och dokumenteras på ett tydligt sätt som stöder granskning, revidering och kommunikation.