(1) Jordterminologi och teori; (2) Oljor, förändringsprocesser; (3) Fakta om oljeprodukter; (4) Experiment

Decision support tools (DST) are often used in remediation projects to aid in the complex decision on how best to remediate a contaminated site. In recent years, the sustainable remediation concept has brought increased attention to the often-overlooked contradictory effects of site remediation, with a number of sustainability assessment tools now available. The aim of the present study is twofold: (1) to demonstrate how and when different assessment views affect the decision support outcome on remediation alternatives in a DST, and (2) to demonstrate the contribution of a full sustainability assessment. The SCORE tool was used in the analysis; it is based on a holistic multi-criteria decision analysis (MCDA) approach, assessing sustainability in three dimensions: environmental, social, and economic. Four assessment scenarios, compared to a full sustainability assessment, were considered to reflect different possible assessment views; considering public and private problem owner perspectives, as well as green and traditional assessment scopes. Four real case study sites in Sweden were analyzed. The results show that the decision support outcome from a full sustainability assessment most often differs to that of other assessment views, and results in remediation alternatives which balance trade-offs in most of the scenarios. In relation to the public perspective and traditional scope, which is seen to lead to the most extensive and expensive remediation alternatives, the trade-off is related to less contaminant removal in favour of reduced negative secondary effects such as emissions and waste disposal. Compared to the private perspective, associated with the lowest cost alternatives, the trade-off is higher costs, but more positive environmental and social effects. Generally, both the green and traditional assessment scopes miss out on relevant social and local environmental secondary effects which may ultimately be very important for the actual decision in a remediation project.

(1) Marginal land in Sweden; (2) Phytoremediation - remediation, control or increased natural attenuation; (3) Bioenergy; (4) Available additional resources - recycled manure, compost and municipal waste; (5) Bioenergy from contaminated land; (6) Environmental impacts; (7) Social and economical aspects; (8) Opportunities and barriers in Sweden; Appendices: (1) Arable area of potential contaminated sites in Sweden; (2) Phyto remediation measures, advantages and disadvantages; (3) Brief summary of biofuel methods/techniques and the level of development, advantages and disadvantages; (4) Examples of ongoing activities and reseach promoting bioenergy and other alternatives to fossil fuel

(1) Kreosot; (2) Kreosot i mark vid banverksområden; (3) Nedbrytning och omvandling av kreosotkomponenter; (4) Utlakning av kreosot från impregnerat trä

(1) Spridning i mark och vatten; (2) Kort summering av inverkan av förändrat klimat på föroreningsspridningen; (3) Förutsättningar för beräkning av potentiell föroreningsspridning vid översvämning; (4) Beräkningar av potentiell föroreningsspridning vid översvämning; (5) Utsläpp av olja och diesel i samband med olycka eller annat större spill; (6) Gruvor och gruvavfall; (7) Förändrad föroreningsbelastning vid ändrad nederbörd - Göta älv ett exempel; (8) GIS-analyser och kartbearbetning; Bilagor: (1) Underlagsdata för fallstudieberäkningar; (2) Hälso- och miljöeffekter av beaktade föroreningar

(1) Genomgång av erfarenheter av föroreningsspridning vid översvämningar, höga kraftiga flöden samt skyfall nationellt och relevanta fall internationellt; (2) Känslighet för översvämningar i olika verksamheter; (3) GIS-analyser och kartbearbetning

A decision support tool aiming to facilitate discussion and transparency in land-use planning processes has been developed. It includes process steps initiating with an analysis of the current situation, identification of relevant actions and sustainability analysis steps. The sustainability was subdivided into human health and environment, resources, and social and economic impacts. The main difference between this risk analysis tool and others is the allowance of comparisons of present risks and consequences of measures early in the process. It also includes assessments from short- and long-term perspectives, such as taking into account climate change. It combines classic risk analysis with life-cycle assessment procedure. It has been developed and tested in co- operation with municipalities. The tests show that the tool is applicable and can be relevant in the planning process. It offers an iterative discussion framework that is systematic, condensed and yet a simplistic way of describing consequences. The criticism is that it is regarded as time demanding, but this can be managed by preparatory work.

Bilagor: (1) Analysprotokoll från SGI:s miljölab.; (2) Analysprotokoll från Analytica, ALS Laboratory Group

The study has concentrated on residues in unbound road layers. The materials selected were processed municipal solid waste incinerator (MSWI) bottom ash, crushed concrete and air-cooled blast furnace slag (AcBFS). The deformation on loading the possible strength development over time and the resistance to mechanical and climatic action were studied in the laboratory and in the field The results were compared with those of the conventional aggregates they could possibly replace, such as sand, gravel and crushed rock. The methods used in the laboratory were cyclic load triaxial tests, Los Angeles tests, micro-Deval tests and freeze-thaw tests. In the field, test sections with residues and reference sections with conventional aggregates in the unbound layers were monitored by means of falling weight deflectometer (FWD) measurements.

(1) Projekteringsförutsättningar; (2) Redovisning i bygghandling; (3) Utförande; (4) Drift och underhåll; (5) Återbruk, deponering och överlåtelse; (6) Kvalitetskrav och kontroll; Bilagor: (1) Törringevägen - förstärkningslager i gata; (2) Malmö - förstärkningslager i parkeringsplatser; (3) Malmö - fyllning och rörgravstäckning; (4) Umeå - förstärkningslager i transportväg på deponi; (5) Uppsala - förstärkningslager i transport på deponi

Backcasting-SAMLA är en systematisk metod för att bedöma åtgärder och planera stra-tegiskt för en hållbar utveckling. Metoden är utvecklad ur de två delarna Backcasting – en metod som kan användas för strategisk planering för en hållbar utveckling och SAMLA – ett verktyg för multikriterieanalys med hållbarhetsbedömning. Backcasting-SAMLA ger stöd för beslut om hållbara och genomförbara åtgärder vid exploateringen och ändrad markanvändning. Metoden är lämplig för komplexa frågeställningar med relativt långt tidsperspektiv och passar bra att använda vid exempelvis detaljplanearbetet, när det finns en aktuell översiktsplan. Denna beskrivning är framtagen inom forskningsprojektet Land Plan – Metoder som integrerar hållbarhet i kommunal planering. Den vänder sig främst till tjänstemän inom kommunen och resultatet blir mest värdefullt om många olika fackområden involveras. Förutom specialister inom fysisk planering behövs företrädare för frågor om miljö, natur, kultur, näringsliv och sociala aspekter m.m., liksom politiker. Den övergripande ambitionen i projektet Land Plan har varit att utveckla robusta metoder för att stödja hållbarhetsbedömningar med hänsyn till markanvändning, det vill säga med hänsyn till markens geotekniska förhållanden, föroreningsinnehåll, känslighet för effekter av klimatförändring (översvämning) och hållbar resurshantering. Dessa metoder ska även bidra till att göra beslutsprocessen mer transparent. Förutom Backcasting-SAMLA har GIS- verktyget Geokalkyl1 testats och vidareutvecklats inom projektet.

(1) Informationskällor; (2) Avgränsning och definitioner; (3) Resultat - inventerade mängder och användning; Bilagor: (1) Myndighetskontakter, uppgifter om material och användning; (2) Diskussion kring risker vid olika användning

(1) Begrepp och definitioner; (2) Metodik för projektarbetet; (3) Lagstiftning och regelverk; (4) Kemikaliehantering utanför deponier; (5) Deponering; (6) Identifierande brister och goda exempel / Vad kan vi lära?; (7) Kostnad-nytta bedömning; (8) Fortsatt arbete inom projektet; Bilaga: (1) Enkät om olyckor på deponier

(1) Projekteringsförutsättningar; (2) Redovisning i bygghandling; (3) Utförande; (4) Drift och underhåll; (5) Återbruk, deponering och överlåtelse; (6) Kvalitetskrav och kontroll; Bilagor: Exempel på utförda objekt: (1) Hudiksvall – bio / RT-rosteraska, botten- och flygaska i transportväg på deponi; (2) Norrtälje – biorosteraska, botten- och flygaska i skogsbilväg

The revised EU Waste Framework Directive (WFD) includes a 70 % target for recovery of construction and demolition waste (excl. energy recovery), which will be evaluated by the commission in a near future. In order to provide some of the basis for this evaluation, the Swedish Environmental Protection Agency launched a Nordic project, ENCORT-CDW, which was reported in 2014. The project aimed to study the potential change in the resource management of the main C&D waste fractions as a consequence of fulfilling the WFD target. Recovery scenarios were identified and estimations were made regarding expected savings of primary materials, impact on transports, and pollution and emissions. For wood waste, the main differences between re-use, material recycling and energy recovery were evaluated in a screening LCA. The main conclusions were that the EU recovery target does not ensure the most efficient and sustainable waste recovery in its present form: Interpretations of waste and recovery definitions affect the monitoring; The general weight-based target has to be altered to favour not only the recycling of heavyweight materials but materials where recycling implies large environmental benefits; High grade recycling should be distinguished and prioritized to ensure safe recovery. This requires improved knowledge on waste generation and handling as well as on emissions of dangerous substances.

Traditional risk assessments of PAHs in soils and sediments are not suited for areas that are impacted by soots, coals and residues from industrial activities, such as gas-production, metal smelting, and mining. For these areas, PAHs sorb much stronger to the soil/sediment-media than they would in "pristine" areas, due to the presence of strong sorbing residues and black carbon. The PAHs thereby exhibit a lower bioavailability and lower leachability, and therefore reduced risk compared to what traditional risk assessments would assess, as traditional risk assessment do not account for the presence of strong sorbing phases. The IBRACs calculator is a simple tool to assess risk, in both "pristine" soils as well as impacted soils (in which the presence of strong sorbing phases are confirmed).

(1) Metodik för riskbedömning av förorenad mark; (2) Impregneringsplatser – bakgrund; (3) Viktiga faktorer vid riskbedömning; (4) Kravspecifikation på platsspecifik riskbedömningsmodell; (5) Tillämpning; (6) Inventering av riskbedömningsmodeller; (7) Testfall; (8) Förslag till fortsättning

(1) Värdegrund för skydd av markmiljön; (2) Härledning av markmiljöns skyddsvärde; (3) Diskussion om värdegrunden; (4) Slutsatser och fortsatt arbete: Bilaga: (1) Naturens skyddsvärde - Juridik och policy

Hur provtagningar av jord vid förorenade områden planeras, utförs och kontrolleras varierar mellan olika projekt. Orsaken är dels att provtagningsteorin för partikulära material är relativt okänd och komplicerad, dels att det saknas svensk litteratur som tydligt beskriver resonemangen som ligger till grund för korrekt replikatprovtagning i fält. Konsekvensen har blivit att olika organisationer och personer gör olika tolkningar av vad som är lämpligt, vilket i sin tur leder till resultat som kan vara svårtolkade.

Denna rapport har två olika syften: (1) att förklara grunderna i provtagningsteorin, så att denna teori har bättre förutsättning att beaktas i verkliga projekt, och (2) att beskriva hur replikatprover bör tas i fält, med utgångspunkt i provtagningsteorin. Målet är att det ska leda till provtagningar av högre kvalitet samt en bättre kontroll av utförda provtagningar än idag. Rapportens målgrupp är personer som har ett särskilt intresse för provtagningsfrågor och som planerar provtagningar av förorenad jord eller granskar provtagningsplaner och genomförda provtagningar.

Rapporten är inriktad mot provtagning som syftar till att karakterisera en viss jordvolym, så att beskrivande statistik kan beräknas och osäkerheter kvantifieras. Ett av de viktigaste stegen inför karakteriserande provtagning är att definiera den jordvolym som ska undersökas, den så kallade karakteriseringsvolymen. Därefter måste även provets representativa volym definieras. För att undvika provtagningsfel, eller åtminstone hålla felen på en acceptabel nivå, är det viktigt att känna till vilka felkällor som finns. Rapporten beskriver de sju grundläggande provtagningsfelen enligt provtagningsteorin.

(1) Metodik för riskanalys; (2) Gruppering av farligt gods ur spridningssynpunkt; (3) Sannolikhet för olycka och utläckage av farligt gods; (4) Sannolikhetsberäkningar för ytvattentäkter; (5) Beräkning av konsekvenskostnader; (6) Beräkning av risk; (7) Praktiska råd för beräkningarna; (8) Riskvärdering; Bilagor: (1) Hydrogeologiska typmiljöer; (2) Felträd - skadat tätskikt

The increasing need for biomass for energy and feedstocks, along with the need to divert organic methane generating wastes from landfills may provide the economic leverage necessary to return this type of marginal land to functional and economic use and is strongly supported by policy at an European Union (EU) level. The use of land to produce biomass for energy production or feedstocks for manufacturing processes (such as plastics and biofuels) has, however, become increasingly contentious, with a number of environmental, economic, and social concerns raised. The REJUVENATE project has developed a decision support framework to help land managers and other decision makers identify potential concerns related to sustainability and what types of biomass re-use for marginal land might be possible, given their particular circumstances. The decision-making framework takes a holistic approach to decision making rather than viewing biomass production simply as an adjunct of a planned phytoremediation project. The framework is serviceable in Germany, Sweden, and the United Kingdom. These countries have substantive differences in their land and biomass re-use circumstances. However, all can make use of the set of common principles of crop, site, value, and project risk management set out by REJUVENATE. This implies that the framework should have wider applicability across the EU. This paper introduces the decision support framework.

Av dem som tror att naturrelaterade extremhändelser kommer att bli vanligare om tio år anses klimatförändringen vara den huvudsakliga anledningen. Detta visar en undersökning som Novus gjorde i maj 2023 på uppdrag av Statens geotekniska institut (SGI). Syftet har varit att få kunskap om medborgarnas erfarenheter, åsikter och beredskap vad gäller extremhändelser i Sveriges tio identifierade riskområden för ras, skred, erosion och översvämning. 

Roasting of sulfide ores to produce sulfuric acid began on an industrial scale in the middle 1800′s and is still used extensively worldwide. The residual, pyrite cinders, have commonly been disposed in the environment where they pose a potential and serious threat to aquatic life. In this project, two profiles in a pyrite cinder deposit in Bergvik, Sweden, have been sampled and a comprehensive mineralogical characterization have been carried out. The objectives were to investigate the composition and morphology of pyrite cinder grains and the speciation of sulfur, Pb and Zn in the solid phase. Scanning electron microscopy showed pyrite cinder grains with a core of the ore minerals pyrite and sphalerite enclosed in layers of iron oxides/hydroxides (mainly hematite). XANES analysis, supported by X-ray diffraction analysis, SEM-EDS and bulk element analysis, showed that content of the residual sulfur in the cinder is mainly sulfides, 55–80%, predominately sphalerite. The remaining mass of sulfur is assumed to be adsorbed or precipitated as secondary sulfate minerals, predominantly associated with the grain surfaces. Calculated saturation indexes indicated barite, anglesite and perhaps aluminite.

 EXAFS spectroscopy indicated that about half of the Zn was bound to O and half was bound to S. LCF analysis of EXAFS spectra indicated that the main Zn species were sphalerite (40–50%) and franklinite (10–20%). The remaining Zn was associated with iron oxides/hydroxides and Zn minerals like hydrozincite or possibly zinc oxides. SEM-EDS analysis showed Pb precipitate located on both the surface of the grains and in the interior as inclusions. The analytical interpretation indicated anglesite.

I Sverige finns många hundratusentals ton kisaska på gamla industriområden där svavelsyratillverkning för pappersbruken ägt rum.

Kemiska biotillgänglighetsmetoder kan vara användbara då en riskbedömning (förenklad eller fördjupad) visar att markmiljön är det styrande skyddsobjektet för en åtgärd. I ett första steg i den efterföljande riskbedömningsprocessen kan det vara lämpligt att bedöma föroreningarnas biologiska tillgänglighet (biotillgänglighet) på den aktuella lokalen. I denna rapport beskrivs två kompletta ramverk för ekologisk riskbedömning där analys av föroreningens biotillgänglighet med hjälp av kemiska metoder ingår: ett för 16 polycykliska aromatiska kolväten (16-PAH) och ett för metallerna kadmium (Cd), kobolt (Co), koppar (Cu), bly (Pb), molybden (Mo), nickel (Ni) och zink (Zn).  

Med ekologisk riskbedömning avses i denna rapport en bedömning av negativa effekter som kan uppstå på markekosystemet till följd av förorening i jorden. Rapporten behandlar inte human, oral biotillgänglighet av föroreningar i samband med human exponeringsanalys. Rapporten tar inte heller upp problematiken med sekundärförgiftning, det vill säga skydd av djur högre upp i näringskedjan (fåglar, däggdjur) som exponeras via intag av jord och föda från det förorenade området.  

I rapporten ges rekommendationer om var i den stegvisa riskbedömningsprocessen som metoderna är lämpliga att använda. I ett första steg jämförs totalhalter av föroreningarna i jorden (mg/kg TS) med de svenska generella riktvärdena för skydd av markmiljön; EKM eller EMKM.  Om dessa överskrids kan en utvärdering av ekologisk risk med hjälp av kemiska biotillgänglighetsmetoder vara ett lämpligt andra steg. Indikerar även denna en risk för markekosystemet bör en komplett ekologisk riskbedömning utföras, vilken även inkluderar biologiska tester. Visar utfallet av den ekologiska riskbedömningen att den befintliga föroreningssituationen inte bedöms utgöra någon risk för markmiljön skall en ny bedömning av risker för andra skyddsobjekt göras.  

För områden som är förorenade med höga metallkoncentrationer kan återvinning av metallerna potentiellt vara ett mer miljömässigt hållbart alternativ än att flytta de förorenade massorna till en deponi. Idén att återvinna metaller från förorenade områden anses god och har stor acceptans i ett internationellt perspektiv. I riktlinjer som utgivits av amerikanska Environmental Protection Agency, EPA, anges återvinning av metaller exempelvis som ett förstahandsval i fall då det är möjligt. Samtidigt finns det en rad hinder av såväl ekonomisk som teknisk natur. Vårt syfte med denna kunskapssammanställning är att: (1) Översiktligt inventera genomförda projekt nationellt och internationellt; (2) Sammanställa och utvärdera befintliga tekniker när det gäller återvinning av metaller från förorenad mark; (3) Inventera möjligheter och hinder att i framtiden återvinna metaller från förorenade jord i större omfattning.

Okulär granskning för benämning/klassificering av siltiga/sandiga jordar är svår. Finjordshalten är direkt avgörande för benämningen/klassificeringen och kan idag endast bestämmas genom siktanalyser. Siktanalyser är tidskrävande och kostsamma varför dessa inte utförs i uppdrag där en noggrannare bestämning av kornfördelningen inte efterfrågas. En ny metod för uppskattning av finjordshalten har utformats vid SGI:s jordlaboratorium, kallad finjordshalt QD (quick determination alt. quick and dirty). Om den nya metoden är tillförlitlig kommer den fungera som ett stöd för okulär granskning vid jordartsbenämning (som ingår i rutinundersökningar). Resultatet blir fler korrekta benämningar/klassificeringar av siltiga jordar vid okulär granskning. 

(1) Föroreningskällor; (2) Spridning av föroreningar från vägar; (3) Föroreningar i dagvatten, snö och jord

Föroreningar kan medföra risker för människors hälsa och vår miljö. I Sverige har vi miljökvalitetsmål som anger inriktningen för miljöarbetet och fokuserar på att minska dessa risker. Det finns ett stort antal förorenade områden i landet. Utredningar av vilka risker ett förorenat område kan innebära för människors hälsa eller miljön och hur man vid behov kan minska riskerna genom efterbehandling, är en viktig del av miljömålsarbetet. Statens geotekniska institut (SGI) har det nationella ansvaret för forskning, teknikutveckling och kunskapsuppbyggnad inom förorenade områden. Syftet är att SGI ska medverka till att höja kunskapsnivån samt öka saneringstakten så att miljökvalitetsmålen nås.

Som ett led i detta ingår att förmedla kunskap om det arbete som utförs vid SGI till olika intressenter, såsom tillsynsmyndigheter, universitet och högskolor, konsulter, analyslaboratorier, problemägare och entreprenörer med flera.

Denna rapport ger en överblick över arbetet med att beakta klimatförändringar och klimatsäkra åtgärder av förorenade områden i USA. Ett land som levt med följderna av ett förändrat klimat i snart 20 års tid. Det är vår förhoppning att litteraturgenomgången och återgivna referenser till web-baserad information ska inspirera och komma till nytta i vårt svenska arbete med avhjälpande av förorenade områden.

(1) pH och redoxpotential; (2) Markprocesser av betydelse för pH- och redoxkänsliga ämnen; (3) Genomgång av vägledningsmaterial; (4) Intervjuer; (5) Kursmaterial Nordtest; (6) Fallstudie Klippans läderfabrik; (7) Kunskapsbehov och rekommendationer

Behovet av nya bostäder i Sverige är stort och har lett till krav på mer effektiva och digitala planläggningsprocesser. Vid fysisk planering är byggkostnaden viktig och bör utgöra en del i beslutsfattandet. Enligt regeringens etappmål för hållbar stadsutveckling, ska dessutom även stadsgrönska och ekosystemtjänster tas tillvara och integreras i urbana miljöer vid planering, byggande och förvaltning av städer och tätorter.

Markens egenskaper och kvalitet bidrar med grundläggande förutsättningar för främjandet av ett flertal ekosystemtjänster via olika markfunktioner. Vid exploatering i rbana miljöer finns en risk att befintliga markfunktioner och därmed ekosystemtjänster påverkas negativt då t.ex. värdefull mark bebyggs, hårdgörs eller schaktas bort. För att förhindra förluster av värdefulla ekosystemtjänster bör de identifieras och dokumenteras. 

Projektet har utvecklat ett GIS-baserat verktyg ekoGeokalkyl för planering av bebyggelse med hänsyn taget till ekosystemtjänster. Verktyget identifierar markfunktioner inom ett specifikt planområde, så att dessa kan tas hänsyn till i tidigt skede av planprocessen. I en första version av verktyget ekoGeokalkyl 1.0 inkluderas två markfunktioner; markens förmåga att understödja vegetation (vegetationspotential) och markens förmåga att infiltrera vatten (genomsläpplighet).

Verktyget klassar marken med avseende på de båda markfunktionerna i tre kategorier (bra, måttlig, dålig) så att de kan dokumenteras och visualiseras integrerat med byggnadsteknisk utformning.  Den primära målgruppen för ekoGeokalkyl är kommunernas enheter för miljö, planering och exploatering. Utvecklingen av verktyget har därför genomförts i nära samverkan med kommunerna för att säkerställa att deras behov tillgodoses. Det framtagna verktyget har testats i två pilotstudier: (i) Smörkajen i Malmö och (ii) Vallby hage i Västerås. 

EkoGeokalkyl kan betraktas som ett komplement till ett befintligt verktyg Geokalkyl, som bedömer kostnader för mark- och grundläggningsarbeten i tidiga planeringsskeden. En analys av ekosystemtjänster med ekoGeokalkyl kan utföras separat, men kan också med fördel kombineras med en bedömning av geotekniska kostnader i ett och samma GIS-projekt. Resultatet kan presenteras i 2D- eller 3D-kartor och kan användas som diskussions- och beslutsunderlag vid planläggning och samråd. Verktyget med tillhörande manual finns fritt tillgängligt på SGI:s webbplats.

Vid tillverkning av papper och pappersmassa släpptes tidigare stora mängder träfibrer ut i vattenmiljön, tillsammans med olika miljöföroreningar. Träfibrerna har på många platser ansamlats på sjöbotten och bildat så kallade fiberbankar. Fiberbankarna innehåller ofta höga halter av klorerade organiska miljögifter och metaller som riskerar att spridas till den omgivande vattenmiljön. Muddring och efterbehandling på land kan vara ett saneringsalternativ. Syftet med den här förstudien var att utvärdera om hydrotermisk karbonisering (HTC) i kombination med våtoxidation kan användas för att omvandla fibermaterial från fiberbankar till hydrokol samtidigt som energi kan utvinnas. Hydrokol har ett högt energivärde och skulle kunna förbrännas i en avfallsklassad förbränningsanläggning så att de organiska miljögifterna destrueras. 

Förstudien gjordes i samarbete med företaget C-Green som har utvecklat en process (OxyPower HTC^TM) där värmen som bildas vid våtoxidation återanvänds. I förstudien testades fibersediment från tre olika fiberbankar, med olika typer av träfibrer och miljöföroreningar, i företagets labbreaktor. I kombination med kemiska analyser av metaller och klorerade organiska miljögifter (PCB; polyklorerade bifenyler, PCDD; polyklorerade dioxiner, PCDF; polyklorerade furaner och DDX; diklordifenyltrikloretan (DDT) och dess nedbrytningsprodukter) undersöktes om ämnena återfanns i hydrokolet eller i det våtoxiderade vattnet efter behandling. Resultaten visade att samtliga sediment kunde omvandlas till hydrokol på ett effektivt sätt. De organiska miljögifterna återfanns i hydrokolet men kunde inte hittas i några kvantifierbara halter i det våtoxiderade vattnet. Metallerna återfanns dock i både hydrokol och det våtoxiderade vattnet. Vår förstudie visar på potentialen att omvandla fibersediment till hydrokol med OxyPower HTC^TM tekniken. Erfarenheter från ett pilotskaleförsök skulle dock behövas för att ge säkrare energi och kostnadskalkyler för eventuella framtida saneringsprojekt. 

Vid tillståndsbedömning av befintliga järnvägsbankar med hänsyn till bankstabiliteten är det viktigt att beräkningarna/bedömningarna baseras på parametrar av hög kvalitet så att riskklassificeringen av banan motsvarar verkliga förhållanden. En förstudie har genom-förts för att undersöka hur osäkerheter i olika parametrar inverkar på beräknad säker-hetsfaktor för två sektioner på bansträckan mellan Frövi och Arboga. Syftet är att ta fram förslag på fortsatta projekt, som underlag för förbättring av praxis för undersökning och beräkning av stabiliteten för befintliga järnvägsbankar.

Naturvårdsverket har för avsikt att tillvarata och förmedla erfarenheter från projekt rörande efterbehandling av förorenad mark som genomförts med statliga medel. Statens geotekniska institut har här påbörjat en sådan erfarenhetsredovisning. Huvudmål med denna utredning är att: (a) Sammanställa ekonomi för ett urval av projekten; (b) Sammanställa erfarenheter genom översiktliga studier av ett urval av slutrapporter kompletterat med samtal med personer som medverkat i projekten; (c) Ge förslag till förbättringar; Tolv genomförda och slutrapporterade efterbehandlingsprojekt från perioden 1999-2007 som finansierats med statliga medel har studerats. Projektens slutrapporter har lästs varvid erfarenheter sammanfattats punktvis och kompletterats med noteringar från telefonsamtal med projektledare och handläggare vid respektive länsstyrelse. Huvudsakliga ämnesområden vid samtalen har varit positiva och negativa erfarenheter från de olika skedena i respektive projekt samt efterbehandlingens resultat och ekonomi.

Denna publikation har tagits fram för att möjliggöra en överblick över vilka inventerade förorenade områden som ligger på markområden som gör dem sårbara för naturolyckor, samt att underlätta en samlad bedömning av både geotekniska och miljögeotekniska frågeställningar när det gäller förorenade områden och naturolyckor. Publikationen syftar till att beskriva hur man kan identifiera förorenade områden som är sårbara för naturolyckor för att i ett tidigt skede avgöra rätt utredningsbehov.

(1) Projekteringsförutsättningar; (2) Redovisning i bygghandling; (3) Utförande; (4) Drift och underhåll; (5) Återbruk, deponering eller överlåtelse; (6) Kvalitetskrav och kontroll; Bilagor: (A) Varudeklaration teknik/miljö; (B) Tjälisoleringsmaterial i gång-cykelväg; (C) Projekteringsexempel: Bullervall; (D) Dräneringslager i topptäckning för deponi; (E) Hästsportanläggningar: Travbana och paddock; (F) Anmälan om användande av gummiklipp som konstruktionsmaterial

The potential of phytoremediation, as a cost-effective in situalternative to conventional technologies for remediation ofcontaminated brownfields, has often been pointed out. Yet, phyto-technologies have failed to find widespread adoption in practice. Togain social and commercial acceptance of these technologies, there isa clear requirement of field studies that provide information onsuccess and failures. The aim of this study was to investigatebenefits and potential risks with phyto-stabilisation on brownfieldsusing bioenergy-crops.

Bilagor: (1) Analysprotokoll från SGI:s miljölab.; (2) Analysprotokoll från Analytica, ALS Laboratory Group

SGI har tidigare utvecklat en metodik för jämviktsprovtagning av organiska ämnen i jord den så kallade POM-metoden. Den har använts i flera studier för att utöka markundersökningarna för att få ett bättre underlag för en platsspecifik riskbedömning av PAH i jord. Resultat från provtagning med hjälp av denna typ av provtagningsmetodik ger ett mått på biotillgängligheten av den specifika föroreningen, genom att den fritt lösta koncentrationen av ämnet i vatten bestäms. Metodiken har ännu inte testats av SGI för andra organiska föroreningar, men det finns indikationer på att den även skulle kunna vara tillämpbara för mer polära organiska föroreningar så som till exempel organoklorföreningen DDT (diklordifenyltrikloretan). DDT är en av huvudkomponenterna i nu förbjudna bekämpningsmedel som bland annat under många år har använts frekvent i stora mängder vid skogsplantskolor. På grund av att DDT och dess nedbrytningsprodukter bryts ned långsamt i naturen (halveringstiden kan vara flera decennier i marken) finns stora mängder av förorening fortfarande kvar vid nedlagda skogsplantskolor. SGU har ett verksamhetsutövaransvar för många av dessa objekt och ser därför ett stort behov av myndighetssamarbete gällande möjligheterna att vidareutveckla den av SGI framtagna provtagningsmetodiken för att kunna bestämma biotillgängligheten av DDT och dess huvudsakliga nedbrytningsprodukter i jord (markens porvatten). SGU har ca 20 plantskolor som undersökts i förstudiefasen och i många fall har DDT påvisats i halter över Naturvårdsverkets generella riktvärden för MKM. Denna metod skulle kunna testas och komma till nytta för riskbedömning med avseende på DDT i jord. Genom att utgå från den fritt lösta koncentrationen i markvatten, som kan bestämmas med POM- metoden, istället för den totala koncentrationen i jord får man en mer rättvisande bild av den exponering som de marklevande organismerna utsätts för (den biotillgängliga koncentrationen). Uppskattning av biotillgängligheten innebär att mera exakta riskbedömningar kan göras. Resultaten från det här projekt ligger som grund för fortsatt metodutveckling av POM för DDT och dess nedbrytningsprodukter DDE och DDD. Fler nedbrytningsprodukter skulle också kunna inkluderas i fortsatt metodutveckling. Dessa och en prioriteringsordning för testning ges i Avsnitt 4. Provtagningsmetodiken har stor potential att komma till samhällsnytta vid fördjupad riskbedömning genom att den ger möjlighet att ta hänsyn till föroreningarnas biotillgänglighet. Det finns det många potentiella objekt där metoden kan tillämpas, då föroreningsproblematiken kring DDT är ett utbrett problem både nationellt och internationellt. Metoden kan på dessa objekt också användas som ett prioriteringsverktyg eller som ett verktyg för att bedöma effekten, eller effektiviteten, av en saneringsåtgärd.

From a European perspective, the share of recycling of reclaimed asphalt (RA) that is reused in new asphalt surface courses is rather lower than what can be technically achieved. The use of RA in pavement construction can conserve natural resources and reduce environmental impacts (e.g. CO2 emissions, depletion of natural resources etc). However, for RA to be used to its full potential it must first be fully characterised. This would include an environmental assessment to determine whether or not the RA contains any contaminants associated with its previous use as a pavement material. Without this information the handling and reuse of RA could cause adverse environmental and health effects due to new or higher emissions of potentially hazardous substances. To increase the reuse of RA, and to ensure safe handling during the whole life cycle, it is thus important to correctly characterise these materials and to quantify potential emissions that arise at different stages (e.g. during production, processing and handling etc.). This study outlines a methodology for the environmental characterisation of RA, allowing the identification of potentially hazardous compounds in RA. This includes: (1) GC-MS screening to identify potentially hazardous organic compounds susceptible to leaching from RA; (2) Identification and evaluation of leaching tests (both with respect to characterization and compliance testing); (3) Ecotoxicological testing of leachates, using a biotest battery (freshwater algae, terrestrial plant, water arthropod and fish) that represent different trophic levels. The study is part of the European FP7 project Re-Road - end of life strategies of asphalt pavements.

Syftet med denna studie var att undersöka om förädlat biokol har bättre förmåga att binda miljögifter jämfört med obehandlat biokol.

Tre förädlade biokol, som genomgått mekanisk efterbehandling med inblandning av annat material (i 1:1 förhållande) har ingått i studien:

1) biokol (av träflis) med inblandning av en naturlig lera

2) biokol (av träflis) med inblandning av en järnoxidprodukt

3) biokol (av kornskal) med inblandning av gräset miscanthus

En tillsats på 3% (viktsprocent) av varje biokol blandades till en metallförorenad jord (förorenad med koppar, bly, nickel och zink) och till en jord förorenad med polycykliska aromatiska kolväten (PAH).

Fastläggningsförmågan hos de förädlade biokolen och de oförädlade undersöktes med pH-beroende laktest för metaller och med laktest med passiv provtagning för PAH genom att blanda de obehandlade biokolen och de förädlade varianterna med förorenad jord och vatten i en slurry. Laktestresultaten för metaller kompletterades vid utvärderingen med en geokemisk modellering av den obehandlade jorden.

Fastläggning av metaller till obehandlat biokol gjort av träflis, samt de två förädlade varianterna med lera och järnoxid undersöktes också genom att blanda biokolen med rena lösningar av Cu, Pb, och Zn. Samtliga biokol karakteriseras också med avseende på yta, pH, textur, innehåll av föroreningar, organiskt och oorganiskt material.

(1) Harmoniserade prestandadeklarationer; (2) Informationen i den obligatoriska CE-märkningen är beroende av nationella krav; (3) Livscykelperspektiv och hållbar användning av resurser; (4) Sverige saknar tydliga regler; (5) Förslag på lagstiftande krav i Sverige; (6) Nordiskt utvecklingsprojekt.

Spridning med grundvattnet från kraftigt förorenade hotspots utgör en viktig källa till per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i miljön och vattenresurser. Inom projektet StopPFAS undersöktes fastläggning av PFAS till sorbenter som en metod att begränsa PFAS-spridning med grundvattnet och elektrokinetisk sanering (EKR) undersöktes som ett komplement samt för regenerering av fastläggningszoner.

Dynamiska kolonnstudier visade att kolloidalt aktivt kol (CAC) effektivt kan fastlägga PFAS när god kontakt mellan PFAS i grundvattnet och CAC uppnås. Fastläggningen ökade med ökande längd på den fluorerade kolkedjan. Skakförsök visade vidare att fastläggningen för kortkedjiga PFAS minskade när de förekom i en blandning tillsammans med andra PFAS till följd av konkurrens.

Fältförsök i pilotskala med injektering av CAC som en permeabel barriär reducerade särskilt initialt PFAS-halten nedströms barriären, men en betydande andel PFAS tog sig ändå förbi. Låg genomsläpplighet och heterogenitet försvårade installationen. Noggrann hydrogeologisk karakterisering och att lyckas distribuera CAC där den huvudsakliga föroreningstransporten sker bedömdes avgörande för att metoden ska bli framgångsrik.

I labförsök med jord utan sorbenter gav EKR höga extraktionshastigheter för kortkedjiga PFAS, men för långkedjiga PFAS var effektiviteten låg. EKR bedömdes potentiellt användbart för PFAS-sanering i kombination andra metoder för långkedjiga PFAS. EKR var inte framgångsrikt för regenering av aktivt kol.

Syftet med denna förstudie är att beskriva prövningsprocessen med tillhörande regelverk för hantering av förorenade jord- och muddringsmassor och att identifiera särskilda behov av förtydliganden och vägledning i denna process. Rapporten innehåller en översiktlig be-skrivning av hur ärenden som berör hantering och behandling av förorenade jord- och muddringsmassor vanligtvis handläggs. I förstudien återges även översiktligt dagens praxis, nationell och regional vägledning med tillhörande rekommendationer och råd. Svårigheter och problem vid hantering av förorenade massor utifrån länsstyrelsernas och svenska avfallsanläggningars synvinkel har dessutom belysts i två delstudier. Förstudien kan ligga till grund för framtagning av vägledning och rekommendationer för hur förorenade jord- och muddringsmassor kan hanteras på ett likvärdigt och miljömässigt hållbart sätt. Resultat från arbetet kan också användas som underlag för revideringar av gällande lagstiftning.

Statens geotekniska institut har under två år lett forskningsprojektet ”Biokol – från organiskt avfall till resurs för nyttiggörande av jordavfall” (fortsättningsvis Biokolsprojektet1). Målet för forskningsprojektet är att utveckla en behandlingsteknik med biokol för att stabilisera föroreningar i jord och förbättra jordens kvalitet. Syftet med detta är att bland annat främja en hållbar masshantering, bidra till en resurseffektivare avfallshantering och minskade uttag av jungfruliga jordresurser för återfyllnad till exempel i samband med sanering av förorenade områden. Syftet med det delprojekt i Biokolsprojektet, som resulterat i denna rapport, är att identifiera de förutsättningar som idag gäller för att använda biokol som jordförbättrings-medel och behandling av lätt förorenade jordar. Det gäller såväl juridiskt bindande förutsättningar i form av exempelvis lagar och förordningar, som förutsättningar som uppkommit på annan väg till exempel via certifiering av biokol som jordförbättringsmedel. Delprojektets mål har varit att formulera ett antal kritiska frågor som en användare av biokol måste ta ställning till i syfte att förvissa sig om att det miljörättsliga regelverket följs.