The International Conference on Deep Mixing – Best Practice and Recent Advances (Deep Mixing ’05) was organised by the Swedish Deep Stabilization Centre. Particular emphasis was placed on the exchange of practical experience from the application of dry and wet mixing methods. The aim of the conference was to enhance the exchange of knowledge and to facilitate the interaction between researchers, consultants, constructors, equipment manufacturers and clients from all over the world.

As a landmark event, Deep Mixing ’05 was organised to document major developments of deep mixing methods, including recent technical and equipment development, experience from case histories in different parts of the world as well as standardisation efforts in Europe and elsewhere. An effort was made to bring together representatives of the deep mixing industry from different parts of the world and to facilitate information exchange and discussions.

The papers submitted to the conference were reviewed by a scientific committee, which helped to assure a high technical and scientific level. The conference organisers wish to thank the authors for their excellent contributions.

The Technical Programme comprised Regional Reports, State-of-Practice Reports and Keynote Lectures by eminent international experts in the area of deep mixing.

Denna skrift vänder sig till dem som dimensionerar och projekterar av förstärkningsåtgärder, dvs. främst geotekniker och tekniska granskare. Skriften är en uppföljning till Skredkommissionens anvisningar för släntstabilitetsutredningar.

Skredkommissionens Rapporter 3-5:95. Dessa anvisningar beskriver hur man i olika steg med successivt fördjupade utredningar kan särskilja de områden där stabiliteten är tillfredsställande och de områden där någon åtgärd i form av restriktioner, övervakning, utrymning eller förstärkning måste vidtas. De behandlar dock inte vilka eventuella förstärkningsåtgärder som bör väljas, hur dessa skall utformas och dimensioneras, eller vilken förstärkningsgrad som krävs. Då ett behov också föreligger av allmäna riktlinjer för utformning av förstäkningsåtgärder, har Skredkommisionen tagit fram denna rapport med rekommendationer för projektering och dimensionering av förstärkningsåtgärder i naturliga slänter.

Denna skrift är en av tre, som framtagits av IVA's Skredkommission, i syfte att höja och säkra kvaliten i stabilitetsutredningar. De tre delarna av Anvisningar för Släntstabilitetsutredningar utgörs av * Anvisningsdel - där kraven och metoderna i redovisas detalj.

* Brukaranvisning - som skall säkerställa att geoteknikern genomför de undersökningar och analyser som krävs i varje enskilt skede och det med rätt kvalitet.

* Information - som för lekmän redovisar hur arbetet med analysen av en slänt systematiskt drivs fram till beslut om eventuell åtgärd.

Denna del, Brukaranvisning, anger för varje skede, vad som skall beaktas och i vilken omfattning. Detaljeringsgraden anges genom hänvisningar till Anvisningsdelen. Anvisningarna vänder sig främst till geotekniker, konsulter och de myndigheter som har att granska utförda stabilitetsutredningar, men kan också tjäna som information till beställare av stabilitetsutredningar.

I denna rapport redovisas ett forskningsprojekt om långtidsegenskaper hos kalkcementpelare som installerades i lera i tre fältlokaler för cirka 20-30 år sedan i anslutning till infrastrukturprojekt på svenska Västkusten. Syftet med forskningsprojektet var att genom kalkpelarsondering och provtagning av pelarna i fält och laboratorieförsök undersöka homogenitet och hållfasthet. Vidare var ett syfte att utveckla laboratorieutrustning och metodik för lakningsförsök för accelererad åldring och genomföra lakförsök på borrprover från pelarna. I fält genomfördes provtagning i pelarna med S-Geobor och i laboratoriet undersöktes hållfastheten hos borrkärnorna genom enaxliga tryckförsök och skjuvstansförsök. Homogeniteten hos pelarna undersöktes genom visuell inspektion och röntgentomografi av borrkärnor.

Resultaten från undersökningarna visar att kalkcementpelarna har en betydligt högre hållfasthet efter 30 år än vad som ansattes vid dimensionering av förstärkningsåtgärden. Kalkcementpelarnas hållfasthet har ökat något i jämförelse med hållfastheten uppmätt vid pelarsonderingar som utfördes cirka 10 år efter installationen.

Hållfastheten utvärderad från kalkpelarsonderingar i pelare i fält överensstämmer ej med hållfastheten utvärderad från laboratorieförsöken. Laboratorieförsöken visar generellt på en stor spridning i hållfasthet på ungefär samma nivåer, både mellan olika pelare och inom en och samma pelare.

Sonderingsresultaten från kalkpelarsonderingar visar generellt på en större spridning i utvärderad hållfasthet mellan pelarna i respektive lokal de översta två metrarna än på djup därunder. Baserat på okulär bedömning av borrkärnor från pelare var det större variationer av bindemedlets blandning med leran de översta två metrarna än på djup därunder. Spridningen i hållfasthet mellan pelare, samt skillnaden i hållfasthet mot djup, har statistisk kunnat kvantifieras för pelarsonderingarna i fältlokal Håby.

Vid pelarsondering kan vingen styra ur pelaren och gradvis gå från att mäta sonderingsmotståndet (hållfastheten) i pelaren till det i omgivande naturliga jorden. Vid analys av resultat från pelarsonderingar bör detta beaktas. Det fungerade bra att använda S-Geobor för att i fält ta upp kärnborrprover från kalkcementpelarna. Proverna var generellt av hög kvalitet.

En modifierad utrustning har utvecklats för att i laboratoriet kunna genomföra forcerade laktester på prover tagna från stabiliserade pelare i fält.

Denna skrift är en av tre, som framtagits av IVA's Skredkom­mission, i syfte att höja och säkra kvaliten i stabilitetsutredningar. De tre delarna av Anvisningar för Släntstabilitetsutredningar utgörs av 

*    Anvisningsdel - där kraven och metoderna i redovisas detalj.

*    Brukaranvisning - som skall säkerställa att geoteknikern genomför de undersökningar och analyser som krävs i varje enskilt skede och det med rätt kvalitet.

*    Information - som för lekmän redovisar hur arbetet med analysen av en slänt systematiskt drivs fram till beslutom eventuell åtgärd.

Denna del, Anvisningsdelen, definierar i detalj de krav som ställts upp och de metoder som bör användas i varje enskilt skede. Anvisningarna vänder sig främst till geoteknik.er, konsulter och de myndigheter som har att granska utförda stabilitetsutredningar, men kan också tjäna som information till beställare av stabilitetsutred­ningar. 

Denna skrift är en av tre, som framtagits av IV A's Skredkommission, i syfte att höja och säkra kvaliteten i stabilitetsutredningar. De tre delarna av Anvisningar för Släntstabilitetsutredningar utgörs av * Anvisningsdel - där kraven och metoderna redovisas i detalj. * Brukaranvisning - som skall säkerställa att geoteknikem genomför de undersökningar och analyser som krävs i varje enskilt skede och det med rätt kvalitet. * Information - som för lekmän redovisar hur arbetet med analysen av en slänt systematiskt drivs fram till beslut om eventuell åtgärd.

Denna del, Information, visar hur analyser av en slänts stabilitet genomförs med successivt ökande detaljeringsgrad. En utredning kan således avslutas så fort tillräckligt underlag för beslut har erhållits. Avslutningsvis redovisas exempel på olika förstärkningsåtgärder. Anvisningarna vänder sig främst till geotekniker, konsulter och de myndigheter som har att granska utförda stabilitetsutredningar, men kan också tjäna som information till beställare av stabilitetsutredningar.

I samband med förstärkningsåtgärder i ler- och siltslänter är det vanligt att någon typ av erosionsskydd används. Det finns många olika typer av erosionsskydd att välja mellan på marknaden. Ofta är det svårt att veta vilket som är det mest optimala. Utförande, funktion och hållbarhet är viktiga faktorer som påverkar totalkostnaden för det färdiga erosionsskyddet.

Denna rapport redovisar de vanligast förekommande erosionsskydden. Användningsområde för respektive skydd anges tillsammans med en allmän beskrivning av nödvändigt förarbete. För- och nackdelar med respektive skydd ges också. I ett inledande avsnitt ges allmänna riktlinjer för utformning av erosionsskydd. I bilagor ges en överblick över olika filterkriterier, dimensioneringsanvisningar för erosionsskydd av samkross (samtaget krossmaterial) samt en kortfattad teoretisk beskrivning av erosionsprocessen. Rapporten är en handledning för dem som praktiskt utför erosionsskydd, men är inte ämnad att vara en lärobok i ämnet.

Per- och polyfluorerade alkylsubstanser, PFAS, är ett globalt föroreningsproblem. Idag är fossilbaserad adsorption av granulärt aktivt kol (GAC) den mest använda storskaliga PFAS-reningstekniken och vätskekromatografi-tandem-masspektrometri (LC-MS/MS) den vanligast förekommande analysmetoden för PFAS. Båda metoderna är kostsamma och har flera tekniska nackdelar.

För att förbättra reningstekniken för PFAS och samtidigt göra den mer miljövänlig och mer kostnadseffektiv har ligninbaserat aktivt kol (lignin-AC) utvecklats och metodiken för PFAS-analys med förbränningsjonkromatografi (CIC) metodutvecklats. Lignin-AC framställdes av bioförnybart lignin med och utan inblandning av biokol. Olika framställda lignin-AC har visat sig vara likvärdiga eller bättre än kommersiellt tillgängliga AC när det gäller specifik yta och porositet samt PFAS-adsorptionshastighet (kinetik) och kapacitet. Utrustning för CIC-analys sattes upp efter modifiering av en analysator för totalt organiskt kol (TOC) för att erhålla tillfredsställande PFAS-förbränning och optimering av jonkromatografin.

För demonstration användes de utvecklade teknikerna i en saneringsstudie med ett PFAS-förorenat vatten från Swedavias flygplats Landvetter i Göteborg. PFAS-nivåer på cirka 10 ng/L-nivån uppnåddes efter en kombinerad behandlingsprocess med elektrokoagulation (EG) och ligninbaserad AC. För PFAS-analys fungerade CIC som en kompletterande analys till LC-MS/MS-analysen med vilken "totalt fluorinnehåll" kvantifierades vilket gav information om reningseffekten också på icke-reglerade eller okända PFAS.

Metodutvecklingsuppdraget syftar till att ta fram och utvärdera en CRS-utrustning som möjliggör provning av kolvprover som trimmats ned från diameter 50 mm till 45 mm. Hypotesen är att den yttre delen av ett kolvprov kan vara störd till följd av provtagningsprocessen, vilket kan påverka resultatet från laboratorieförsök. Genom att avlägsna den yttersta mantelytan förväntas provkvaliteten förbättras vilket leder till ett mer representativt resultat, särskilt gällande förkonsolideringstrycket (σ’c).

Uppdraget har sin grund i observationer från långtidsmätningar vid ett provfält i Skå-Edeby, där kolvprover visat lägre förkonsolideringstryck än blockprover. Eftersom blockprovtagning är kostsam undersöktes möjligheten att förbättra kolvprovernas kvalitet genom nedtrimning som ett praktiskt alternativ. Liknande studier, bland annat vid Chalmers tekniska högskola, har tidigare prövat att trimma ned kolvprover med större diameter. Resultaten från den undersökningen var inte entydiga och delvis motsägelsefulla.

I detta uppdrag har en särskild trimnings- och provningsutrustning konstruerats. Ett prov från en kolvborrhylsa (diameter 50 mm) pressas in i en ödometerring med skärande egg (diameter 45 mm), vilket gör att den yttre, potentiellt störda mantelytan avlägsnas samtidigt som provet förs direkt in i CRS-ringen. Genom detta förfarande minimeras ytterligare störning och provet får en god anliggning mot ringens insida.

Provningen utfördes som en jämförande studie med 38 nedtrimmade prover samt 38 icke trimmade prover från den löpande verksamheten, tagna från samma kolvborrhylsa. Förkonsolideringstrycken i de undersökta proverna är mellan 53 och 125 kPa. Resultaten visar att nedtrimning inte påverkar parametrar såsom vertikal permeabilitet (k) och kompressionsmodultalet vid stora töjningar (M’), vilket var enligt förväntan. Däremot förbättras flera parametrar som indikerar bättre provkvalitet: den initiala kompressionsmodulen (Mi) ökar, rekonsolideringstöjningen till in situspänningen (εV0) minskar och modulkvoten (Mi/ML) ökar. Förkonsolideringstrycket (σ’c) visar också generellt högre värden efter nedtrimning av prover.

Den framtagna kombinerade trimnings- och CRS-utrustningen bedöms vara väl lämpad för användning i svenska laboratorier. Resultaten visar att nedtrimning med fördel kan användas om misstanke finns att prov som ska undersökas är stört. Förbättring av provkvalitet erhålls även på prover med relativt hög kvalitet. Analyser och påverkan av provkvalitet bör ges ökad uppmärksamhet inom svensk geoteknisk praxis.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Malmö stad vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Malmö Stad som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Malmö Stad som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Lomma kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Lomma kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Lomma kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Kävlinge kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Kävlinge kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Kävlinge kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Burlövs kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Burlövs kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Burlövs kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Höganäs kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Höganäs kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Höganäs kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Kristianstad kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Kristianstad kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Kristianstad kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Helsingborgs kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Helsingborgs kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Helsingborgs kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Båstad kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Båstad kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Båstad kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Bromölla kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas. 

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Bromölla kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Bromölla kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Kungsbacka kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Kungsbacka kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Kungsbacka kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Varbergs kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Varbergs kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Varbergs kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Laholms kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Laholms kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Laholms kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Falkenberg kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Falkenberg kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Falkenberg kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Halmstad kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Halmstad kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Halmstad kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Trelleborgs kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Trelleborgs kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Trelleborgs kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Ängelholms kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Ängelholms kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Ängelholms kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Ystad kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Ystad kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Ystad kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Vellinge kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas. 

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Vellinge kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Vellinge kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Simrishamns kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Simrishamns kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Simrishamns kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Skurups kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Skurups kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Skurups kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Denna rapport redovisar konsekvenser som kan drabba befintlig bebyggelse inom Landskrona kommun vid höjda vattenstånd i havet. Studien analyserar sömlöst konsekvenserna av alla vattenstånd mellan 0 och 10 m (relativt höjdsystemet RH2000). Intervallet är medvetet valt brett för att ge bredd i typen av beslutssituationer där rapporten kan erbjuda stöd. Analyserna bygger på en överlagringsanalys mellan höjddata, byggnadsdata och tröskelnivåer. En tröskelnivå beskriver den nivå havet måste stiga till för att kunna översvämma en plats. Ofta är tröskelnivån och platsens marknivå samma sak, men om en plats skyddas mot översvämning av naturliga eller skapade höjdryggar så motsvarar platsens tröskelnivå den nivå havet måste stiga till för att den skyddande höjdryggen ska översvämmas.

Rapporten visar det totala antalet byggnader inom Landskrona kommun som riskerar att översvämmas från havet vid vattenstånd mellan 0 och 5 m (RH2000), oaktat byggnadens ändamål. Vidare visas antalet bostadshus, antalet flerfamiljshus och antalet byggnader som nyttjas för samhällsfunktioner, avgränsat till sjukhus, vårdcentral, brandstation, polisstation eller kommunhus, som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Härutöver visas det samlade taxerade värdet av bostadshus inom Landskrona kommun som riskerar att översvämmas vid vattenstånd mellan 0 och 10 m (RH2000). Rapporten redovisar också hur stort vattendjupet vid översvämningsdrabbade byggnader riskerar bli vid olika vattenstånd, samt beskriver kommunens kustnära bebyggelsestruktur genom att länka byggnaders ändamål, tröskelnivåer och avstånd från kustlinjen. Detta är relevant för att bedöma erosionsrisker och risker kopplade till kustzonsinklämning/coastal squeeze.

Rapporten kan läsas fristående, men den kompletterar även underlag från SMHI och MSB. Tillsammans kan de statliga underlagen ge kommunen både bredd och djup i sin förståelse av risker kopplade till höga havsvattenstånd och erosion, och kan därmed stärka kommunens förmåga att fatta robusta beslut även under stor osäkerhet.

Idag är den vanligaste åtgärdsmetoden vid sanering av förorenade områden att gräva upp de förorenade massorna och omhänderta dem på deponi. Förklassificering på plats (in situ) är idag ett vanligt förfaringssätt vid schaktsaneringar, men det saknas  tydliga riktlinjer för hur provtagning för klassificering av massor bör utföras beroende på typ av markförhållanden, förorening och riskbild. Statens geotekniska institut (SGI) har därför initierat ett projekt med syfte att ta fram en metodik för att uppnå en så bra klassning som möjligt av schaktrutor/efterbehandlingsvolymer in situ. Målsättningen är att man, genom att välja en så bra provtagningsstrategi som möjligt för klassificeringen, ska kunna undvika att rena massor grävs bort i onödan eller att förorenade massor lämnas kvar utan åtgärd. 

För vissa föroreningar är skyddet av markmiljön i många fall styrande i bedömningen av om ett område behöver saneras eller ej. Detta är vanligt förekommande för gruppen polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er), där markmiljön är styrande för det gene-rella riktvärdet för känslig markanvändning (KM) för lågmolekylära PAH:er, samt för mindre känslig markanvändning (MKM) för såväl låg- och högmolekylära PAH:er.  Vi har i detta projekt undersökt möjligheten att använda en kemisk metodik för plats-specifik riskbedömning av PAH:er som bygger på principen att markorganismernas upptag av PAH:er sker från porvattnet, d v s porvattenkoncentrationen av PAH:er utgör ett bra mått på den potentiella risken som PAH:erna utgör för markorganismerna. Meto-den är enkel och innebär att ett tunt membran av polyoxymetylen (POM) jämviktas med en jordsuspension (POM-metoden). Genom att man vet hur ’fria’ PAH:er i vattenlös-ningen fördelar sig mellan membranet och vattenfasen (bestämd i kända system) kan man genom att analysera membrankoncentrationen räkna ut den ‘fria’ koncentrationen av PAH :er i vattenfasen, vilket i sin tur antas motsvara den i porvattnet. Vid bedömning av kritiska koncentrationer i porvattnet kan riktvärden som Nederländska institutet RIVM har tagit fram användas, dels ett bakgrundsvärde där det inte kan förväntas någon negativ effekt på ekosystemet (MPC), dels ett värde där allvarlig risk för markmiljön föreligger (SRC). Inom projektet validerades POM-metoden genom att jämföra porvat-tenkoncentrationer av PAH:er med upptaget i småringmask (Enchytraeidae). 

Naturvårdsverket uppskattar att det finns ca 80 000 områden i Sverige som kan vara förorenade. Vid ett stort antal av dessa är inandning av ånga en potentiellt viktig expo-neringsväg för människor, särskilt där bostäder finns eller planeras. En ämnesgrupp som särskilt uppmärksammats är polycykliska aromatiska kolväten, PAH. Dessa förorening-ar kan bli styrande för hälsobaserade riktvärden vid en riskbedömning. Erfarenheter visar dock att den svenska beräkningsmodellen för riktvärden ofta beräknar högre por-gashalter än de som mäts upp i verkligheten. Det finns ett behov av att förklara orsaken till detta samt att hitta modeller som bättre överensstämmer med verkliga förhållanden.  Det övergripande målet med projektet är att öka förståelsen för hur PAH i porgas kan kvantifieras genom mätning och modellering och därmed ge förutsättningar för förbätt-rade riskbedömningar vid PAH-förorenade områden. Rapportens syften är att förklara varför uppmätta PAH-halter i porgas sällan överensstämmer med de som beräknas med den svenska riktvärdesmodellen (rapportens del A), samt beskriva hur riskbedömning av PAH i porgas kan förbättras, både med avseende på fältundersökningar och riskbe-dömningsmetodik (rapportens del B). 

Vid efterbehandling av förorenad mark är det många gånger riskerna för markmiljön som påkallar saneringsåtgärderna. Inom miljöbranschen diskuteras ofta hur efterbehandlingsåtgärder kan leda till fungerande markmiljö. Diskussionerna förs av problemägare, konsulter och tillsynsmyndigheter, dels generellt och dels konkret i enskilda projekt. Eftersom det är svårt att definiera vad som avses med en fungerande markmiljö kan beslut om kostsamma åtgärder tas utan att det finns ett relevant beslutsunderlag. De vägledningar som finns från Naturvårdsverket är inte detaljerade beträffande markmiljöfrågorna. Det har resulterat i att många aktörer inom branschen efterfrågar mer konkret vägledning än vad som finns idag. Markens ekosystem är komplext och i marken sker en samverkan mellan prokaryoter, eukaryoter, fungi och växter. I marken råder stor heterogenitet och beroende på bland annat  markens densitet, syrehalt, pH, fukthalt, halt organiskt material, näringstillgång och textur varierar markens artsammansättning och därmed även de naturligt pågående processerna. Vid efterbehandling av förorenad mark är det därför viktigt att bestämma vilka markfunktioner som önskas och vilka fysikaliska och kemiska parametrar som behöver beaktas. Om marken är fri från föroreningar men övriga parametrar såsom textur, näring och organiskt material inte är gynnsamma kommer markens ekosystem ändå inte att vara i balans. Syftet med föreliggande projekt är att undersöka hur skyddet av markmiljö kan upprätthållas vid efterbehandling av förorenade områden genom att studera två frågeställningar:

• Hur inverkar markdjupet på markmiljön?
• Hur påverkar uppbyggnaden av efterbehandlad mark markmiljön?

Dessa frågeställningar är ofta återkommande i kontakter mellan problemägare, konsulter och tillsynsmyndigheter och det råder oklarheter i hur frågorna bör beaktas vid efterbehandling av förorenade områden. Frågeställningarna ovan har undersökts i en litteraturstudie men projektet innefattar även en studie av hur dessa frågor behandlas av tillsynsmyndigheter idag, genom en enkät och intervjuer.  Projektet visar att om efterbehandlingen syftar till att återskapa en fungerande markmiljö, för exempelvis grönområden eller odlingsområden, är återfyllnadsmassornas förmåga att stödja biologiskt liv givetvis av stor betydelse. Om marken däremot ska hårdgöras minskar förutsättningarna att uppnå en gynnsam markmiljö, även om markmiljön kan ha ett skyddsvärde även i sådana fall. I detta fall bör också hårdgörningens livslängd beaktas. I de fall där högsta skyddsnivå önskas bör därför marken inte hårdgöras. En slutsats är att efterbehandlingen bör fokusera mer på vad som ska åstadkommas med markområdet, både på kort och lång sikt. Det är viktigt att varje förorenad område bedöms för sig och att många faktorer beaktas vid efterbehandlingen såsom reduktion av föroreningsmängd, resurshushållning, materialåtervinning och koldioxidutsläpp. 

Projektet har tagit fram och certifierat fyra operativa sökhundsekipage på mark-föroreningarna tri- och perkloretylen. I samband med detta har en prövningsordning för sådana hundekipage lagts fast. Prövningsordning och certifiering är en kvalitetssäkring som specificerar vilka förmågor ekipagen behöver ha för att klara uppgiften att tillförlitligt söka efter föroreningar. Projektet har också tagit fram en utbildningsplan att användas vid utbildning av fler ekipage.

Därutöver har projektet genomfört laboratorieförsök med sökhundar på de tre PFAS-föreningarna PFOS, PFHxA och PFPeA. Det första förekommer vid områden förorenade med brandskum och de två sista är vanligt förekommande i lakvatten från deponier. Föreningarna har valts utifrån ett ökat problem med desamma och intresse från aktörer påverkade av eller verksamma inom förorenade områden. Vid försöken på PFAS-föreningar kunde ingen av hundarna med tillräcklig tillförlitlighet detektera något av ämnena. Trots detta vill projektet inte utesluta att framtida försök, genomförda under andra betingelser, kan komma till en annan slutsats.  

Sökhundarna har redan visat att de kan bidra till att effektivisera och snabba upp takten vid undersökning och sanering av förorenade områden. En förutsättning för framgång är att viljan för detta finns även i branschen. Särskilt viktigt är att de som upphandlar tjänster inom marksanering håller sig informerade om möjligheten och fördelarna med att använda hundar och ställer krav på att det ska göras när det är lämpligt.

Projektet är en fortsättning på en Tuffo-finansierad förstudie som publicerades i maj 2022 (Frank och Kummel, 2022).

1,4-dioxan är ett ämne som uppmärksammats som en ”contaminant of emerging concern” efter att det påträffats i dricksvattentäkter internationellt. I Sverige har ämnet fått begränsad uppmärksamhet och analyserats i liten omfattning. 1,4 dioxan har använts som tillsats i 1,1,1-trikloretan (TCA) och trikloreten (TCE).

Syftet med undersökningen var att kartlägga eventuell förekomst av 1,4-dioxan i områden förorenade med TCA och/eller TCE i Sverige samt undersöka i vilka halter ämnet förekommer. Målet var att bedöma om det kan finnas behov av att inkludera 1,4-dioxan vid utredning av sådana områden i Sverige.

Nio objekt valdes ut för studien, fyra med konstaterad förorening av TCA och TCE och fem med TCE.

1,4-dioxan påvisades i grundvatten vid sex av de nio undersökta platserna. I yt-vattenprov påvisades inte 1,4-dioxan vid någon plats. Rapporteringsgränsen för 1,4-dioxan varierade mellan 0,07 och 2 µg/L. De högsta halterna av 1,4-dioxan vid respektive objekt förorenat med både TCA och TCE var mellan 11,9 och 105 µg/L. Undersökningarna visar en tydlig koppling mellan TCA och 1,4-dioxan och en svagare koppling mellan TCE och 1,4-dioxan.

Baserat på resultaten bedöms att 1,4-dioxan bör inkluderas vid utredning av om-råden förorenade med TCA. För områden förorenade med TCE bedöms det gene-rellt inte motiverat att utreda förekomst av 1,4-dioxan, men det kan vara relevant i vissa fall, exempelvis vid närhet till dricksvattenbrunnar.