En majoritet av våra samhällen och infrastruktur ligger längs med vattendrag, sjöar och kusten. Det innebär att samhällsvärden kan hotas till följd av ökad sannolikhet för erosion, skred och ras när klimatet förändras. Klimatförändring kan påverka sannolikheten för skred och ras på flera sätt. Ett sätt är genom ökad erosion i vattendrag, till följd av kraftigare vattenföring under perioder med långvariga eller intensiva regn. Erosion och sedimenttransport i vattendrag förändrar över tiden vattendragets morfologi och därmed geometrin. En förändring av geometrin påverkar i sin tur stabiliteten av den omgivande marken och därmed sannolikheten för skred och ras.

Denna rapport sammanfattar vilka metoder som SGI har använt för att analysera och prognostisera framtida erosion i vattendragen; Göta älv, Norsälven, Säveån och Ångermanälven mellan åren 2009 till 2022, vilka lärdomar som har gjorts och vilka rekommendationer som kan ges. Syftet med rapporten är att förmedla kunskap och dela med av erfarenhet inför liknande utredningar.

Projektets övergripande mål var att bidra till utveckling av behandlingsmetoder för PFAS-förorenade material. Prestanda hos olika destruktionsmetoder såsom sonolys, fentonreagenstillsats, elektrokemisk oxidation och ultraviolett strålning utvärderades för att optimera driftsvariabler och potential för skalbarhet. Kombinationer av dessa destruktiva metoder och icke-destruktiva tekniker såsom jordtvätt/våtsiktning och adsorption utvärderades för att behandla PFAS-kontaminerad jord och vatten från Umeå flygplats och en deponi (DÅVA DAC). Elektrokemisk oxidation visade en högre nedbrytningsgrad, upp till 99% för PFOA, än de andra nedbrytningsmetoderna som studerades.

Eftersom elektrokemisk oxidation visade lovande resultat, användes det i demonstrationsförsök med en uppskalad flödescellsreaktor. Jordtvätt visade sig effektivt avlägsna PFAS, och en kombination av jordtvätt följt av skumfraktionering och elektrokemisk oxidation resulterade i 99% borttagning av PFOS. Adsorption följt av elektrokemisk oxidation avlägsnade 84,5% av PFOS från grundvatten och 76% PFOS från deponilakvatten. Projektet indikerar att det finns potential för dessa skalbara behandlingsmetoder för PFAS-förorenade material, men pekar också på behovet av fortsatt arbete kring processoptimering och skalbarheten.

I Hjältevad bedrev dåvarande Televerket under perioden 1949–1985 impregnering av telefonstolpar med s.k. CCA-salter (koppar, krom och arsenik). Verksamheten medförde att ytliga jordlager inom området förorenades, men även jordlager belägna under grundvattenytan förorenades till följd av läckage från en ståltank avsedd för förvaring av impregneringslösning. Grundvattnet i Hjältevad är anaerobt och arsenik förekommer i sin lättrörliga, reducerade form, arsenit (As(III)).

Inom föreliggande projekt undersöktes möjligheten att fastlägga As(III) med hjälp av sorbenter av nollvärt järn (ZVI), både i nano- (nZVI) och mikroskala (mZVI), i såväl ”ren” form (nZVI eller mZVI) som med en beläggning av järnsulfid (S-nZVI eller S-mZVI). Skak- och kolonnförsök utfördes under fältrelevanta (anaeroba) förhållanden. Försöken visade att samtliga sorbenter hade en god förmåga att fastlägga arsenik (>90% minskad löslighet), men att de ”rena” sorbenterna (nZVI och mZVI) var något effektivare än de sulfiderade (S-nZVI och S-mZVI). Fastläggningen av arsenik tycks ske genom en inbindning till de korrosionsprodukter som bildas när ZVI reagerar med vatten, dvs. olika järn(III)-(hydr)oxider.

Pilotskaleförsök med nZVI och mZVI visade att den stora utmaningen i Hjältevad är att på ett effektivt sätt sprida ZVI-partiklar i akviferen. Trots tillsats av organiska polymerer, enligt standardmetodik, var influensradien kortare än förväntat, vilket sannolikt var förklaringen till att det inte gick att observera någon effekt på varken nyckelparametrar (pH och redoxpotential) eller arsenik-koncentration i de grundvattenrör som var installerade i de båda försöksytorna.

Den här rapporten belyser risker som finns med att borra i berg som kan vara förorenat med klorerade lösningsmedel. För att på ett bra sätt hantera dessa behövs kunskap om föroreningen samtidigt som det krävs förståelse för borrarbetet.

Den huvudsakliga risken med föroreningstypen är kopplad till om den föreligger som ren produkt (egen fas, en sammanhängande vätska) eller inte. Det är som ren produkt den kan utgöra en riktigt uthållig risk för omgivningen. Men även spridning av klorerade lösningsmedel i löst fas riskerar att försämra statusen hos ett grundvatten, inte minst då spridningsplymer kan bli kilometerlånga. Utöver negativ miljöpåverkan och i värsta fall hälsorisker innebär en sådan spridning att förutsättningarna för att installera bergvärme kan påverkas för många fastighetsägare.

Materialförlust och sprickbildning i bergväggen vid borrning kan öppna upp spridningsvägar och koppla samman grundvattenmagasin. Rapporten visar vilka möjligheter respektive begränsningar det finns för att hantera detta. Upp till vissa föroreningshalter kan tätning och återfyllning av bergborrhål vara godtagbara försiktighetsåtgärder.

Vilka föroreningshalter som är möjliga att borra igenom är svårt att ange, men vi ger i rapporten förslag att utgå ifrån. Platsspecifik kunskap om föroreningssituationen, berget, dess transportförmåga och skyddsvärda objekt i omgivningen kan i det enskilda fallet bidra till en säkrare bedömning.

Denna rapport redovisar ett uppdrag som utfördes av SWECO på uppdrag av SGI, med syfte att ta fram bättre underlag för utredning och riskbedömning av erosion och sedimenttransport i små avrinningsområden. Arbetet bestod av en fallstudie i Mörviksån där information om avrinning kopplades till en skyfallshändelse i juni 2003.

Syftet var att utvärdera hur beräkningar med hydrodynamisk modell överensstämmer med mätningar och observationer i fält. I arbetet har SWECO’s modell och modelleringsverktyg tillämpats. Slutsatser och rekommendationer i rapporten är författarnas och behöver inte överensstämma med beställarens.

Med utgångspunkt i det mycket stora antalet förorenande verksamheter (både historiska och pågående) som kan ge upphov till förorenade sedimentområden i Sverige behövs ett strukturerat tillvägagångssätt för att kunna hantera utmaningen med att inventera, och prioritera mellan, förorenade sedimentområden. Arbetet med förorenade sediment behöver följa en metodik för att identifiera, inventera och bedöma både punktkällor och sediment. Metodiken som presenteras här har tagits fram med syftet att vara ett verktyg i inventeringsarbetet av förorenade sediment.

För ett framgångsrikt och effektivt identifierings- och inventeringsarbete är samverkan mellan olika arbetsområden centralt. Det handlar bland annat om tillsyn av pågående miljöfarliga verksamheter, vattenförvaltningens arbete och arbetet med att undersöka och vid behov åtgärda förorenade områden. För förorenade sediment behövs en samlad bild av vilka föroreningskällor som tillför föroreningar till sedimenten och hur fördelningen sker på en hanterbar nivå, varför VARO (vattenförekomstavrinningsområde) har valts som en avgränsning/utgångspunkt. SGI rekommenderar denna arbetsmodell. Metodiken genomförs i en iterativ arbetsprocess där kunskapen om ett objekt succesivt byggs på och riskklassningen revideras utifrån nytillkommen kunskap.

Underlagen som är framtagna som stöd till metodiken utgörs av både branschlistor och GIS-kartor. För pågående miljöfarlig verksamhet finns ett branschutsläppsverktyg och den befintliga branschlistan för förorenade områden (Naturvårdsverket 2023a) har uppdaterats med avseende på sediment. Underlaget till branschlistan har tagits fram i samarbete mellan statliga myndigheter och baseras på befintlig kunskap. Underlagen är levande dokument som kommer att uppdateras. Som ett ytterligare underlag till den inledande prioriteringen har belastningskartor tagits fram för samtliga VARO i Sverige, vilka visar var belastningen av förorenande ämnen är störst baserat på historiska och pågående verksamheter.

Sedimentinventering fas 1 utgörs av att samla in relevant information om prioriterade punktkällor, utföra en uppdaterad utvärdering av respektive punktkällas potential att förorena sediment och prioritera punktkällor/VARO till inventering fas 2.

Sedimentinventering fas 2 syftar till att verifiera om en föroreningsskada föreligger och bedöma föroreningssituationen i sedimenten. I det verifierande fältarbetet ingår framtagning av fördjupade underlagsdata och fältprovtagning. I den samlade bedömningen utvärderas insamlade fältdata, den potentiella föroreningsskadan bekräftas eller förkastas och sedimentobjektet riskklassas enligt MIFO. För vidare utredning och riskbedömning prioriteras föroreningsobjekt som uppvisar tydligt förhöjd föroreningshalt i vatten eller sediment i jämförelse med uppströms halt, rådande bakgrundshalt eller referenslokal eller förekomst av föroreningar som bedöms ha mycket hög inneboende farlighet. Även höga föroreningshalter i ytnära sediment, indikationer på pågående spridning från sedimentet och där föroreningarna medför en potentiell risk för människors hälsa eller miljön (känslighet/skyddsvärde) är prioriteringsgrunder.

Denna rapport sammanställer aktuell kunskap om fysikalisk-kemiska egenskaper som fyra perfluorerade ämnen, PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS, har. Rapporten omfattar dels parametrar som beskriver hur ämnena sprids i mark, dels parametrar som tillämpas för att bedöma de hälso- och miljörisker som ämnena kan utgöra. I rapporten redovisas även kunskapsläget avseende bakgrundshalter av PFAS i mark, både ur ett svenskt och internationellt perspektiv.

En översiktligt beskrivning av kommersiellt tillgängliga analysmetoder för att kvantifiera PFAS i mark och grundvatten ges. Slutligen redovisas ett förslag till en metodik för hur analysdata som underskrider analysen rapporteringsgräns kan hanteras vid beräkning av summahalt av PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS.