För de som arbetar med ras och skred finns ett stort behov av vägledning om stabilitetsutredningar och hur de ska utföras på ett hållbart sätt. Under 2023 har vägledningen för stabilitetsutredningar uppdaterats.

Skredkommissionens anvisningar rapport 3:95 togs fram som en följd av Tuveskredet 1977. Sedan dess har rapporten använts som ett rättesnöre i Sverige för hur stabilitetsutredningar ska utföras. Allt sedan utgivningen 1995 har det tillkommit nya erfarenheter, standarder, utvärderingsmetoder, beräkningsmodeller, program samt klimatanpassningskrav.  Därför har vägledningen uppdaterats med aktuell kunskap och erfarenhet med syftet att geotekniska utredningar ska utföras anpassade för ändamålet och med hög kvalitet.

Omarbetningen innehåller nya fakta och rekommendationer samt information om hur stabilitetsutredningar kan utföras för ler- och siltjordar. Vägledningen har tagits fram av SGI i samarbete med branschrepresentanter från konsulter, entreprenörer, högskola, kommuner och myndigheter. Resultatet har blivit ett huvuddokument med sex kapitel och två tillämpningsbilagor, en för lerjord och en för siltjord samt en fördjupningsbilaga för temporära slänter. Den ger stöd för genomförandet av släntstabilitetsutredningar.

Huvuddokumentet med kapitel 1 till 6 innehåller generell information om hur stabilitetsutredningar ska genomföras och vilka krav som ställs. Kapitel 1 ger en introduktion till stabilitetsutredningar med viktig bakgrundskunskap. Begrepp och definitioner ligger som en bilaga till vägledningen. Kapitel 2–4 beskriver arbetsgången i en stabilitetsutredning med en stegvis ökande detaljeringsgrad samt vilka underlag och beräkningsmetoder man bör använda för att utreda stabiliteten för ett område. Kapitel 5 redovisar grunderna för lämpliga bedömningar efter en analys samt gällande krav. Kapitel 6 beskriver lämpligt upplägg för att övervaka och kontrollera en slänt med avseende på rörelser och portryck.

I tillämpningsbilaga 1 och 2 beskrivs detaljerat om hur stabilitetsutredningar kan utföras stegvis för ler- respektive siltjordar. I bilagorna redovisas lämpliga undersökningar och hur man bör genomföra dessa, hur man bör tolka undersökningarna och utvärdera parametrar samt hur man bör göra beräkningar för respektive jordart.

I Fördjupningsbilagan Temporära slänter ges anvisningar hur stabiliteten för temporära slänter kan bedömas och hanteras.